168 andra och sjunde paragraf. Han gjorde gällande, att brudgunnnen enligt landslagens GB 9 och 10 icke var skyldig att ge morgongåva, medan mannen enligt det nya förslagets 9:2. 7 skulle ge sådan. I våra dagar har en liknande mera motiverad åsikt uttalats av Almquist, som dessutom hehandlar praxis under några årtionden av 1700-talets hörjan. Han skriver: »I 1734 års lag, där f.ö. skilliiaden i lands- och stadsrätt hihehölls, fick morgongåvan på sätt och vis en ny karaktär. Det var ej längre fråga om någon frivillig gåva, ehuru den i GB 9:2 uttryckligen kallas gåva och talas om dess utfästande. Lagen säger nämligen också, att den skall utgivas före vigseln, och detta tolkades i praktiken på sådant sätt. att även om morgongåvan aldrig hlivit utlovad eller given, det skulle anses, som om den varit det. Denna tolkning överensstämmer också med innehållet i GB 9:7, där det heter: 'Dör mannen och haver ej morgongåva utfäst, njute då hustru hälften av det han högst i morgongåva efter denna lag giva kunde.' Denna nya uppfattning hade dock tidigare tillämpats i praxis och grundade sig ytterst på justitierevisionens dom 21/10 1705,där det fastslagits, att hustrun skulle erhålla morgongåva, även om en dylik aldrig hlivit utfäst i laga ordning.» Det kan till att hörja med konstateras, att morgongåvan icke uttryckligen kallas gåva i GB 9:2. Det framgår klart av följande citat: »F()rr wigslen skal han til henne viss morgongåfwo utfäsla. antingen i löst, eller fast, men ej i håda tillika, ehwad han med mö, eller enka, sig gifter.» Den tolkning i praktiken, som det talas om, torde varit fullständigt obehövlig. I den form den framlägges är den dessutom felaktig. Det påstås ju, att om morgongåvan aldrig utlovats eller givits så skulle det ändå anses som om den varit det. I själva verket så anger GB 9:2, i förening med 9:4, 5 och 6, förhållandet Sjögren, Förarbetena till Sveriges rikes lag 168(5—17:56 del 8 s. 10. .\lmquist hänför denna dom till jnstitierevisionen. Någon dom har emellertid inte återfunnits på denna plats. Det rör sig i själva verket om en dom som utfärdats av Svea hovriitt. 's .Almquist, .Svensk rättshistoria II. Familjeriiltens historia, s. 111 f. Del här ovan citerade återges i Hafströms »Den svenska familjerättens hi.sloria s. 61. Ny lagsamling, första häftet, s. 42.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=