167 ilokunientel så hade del iiif'en krat'l.'- Xehrniaii uppger, all även villnen i'(")r säkerhets skidl skrev under vid utslällaudet av dylika inc)rgongävohrev.'’^ 1 1764 ärs lag har fordringarna jiä tolv fastar helt fih'svnnnit, och inorgongävan skulle lui givas pä (ivligl sätt, d.v.s. med tvä vittnen.^"* SAMTIDA DOKTRIN OCH SKXTIDA FORSKXINC Frinilliff eller stipulerad iuor(fon(/diHi Det finns i landslagarna inte bara bestämmelser om morgongavans storlek, nian ocksä om vad som lagligen skulle ske dä dessa belopp (iverskridits.''’’ Xägra motsvarande stadganden om det lagliga skeendet vid asidosiitlande av paragraf 6 finns emellertid inte. Landslagarna ger fciljakiligen ieke nägra detaljerade besked om hur det skulle fiirfaras dä mannen givit morgongäva vid annan tidpunkt än å riilt hinderdag, eller utan att faslemän eller stipnlerat antal faslemiin niirvaril. Landslagarna ger heller inga detaljerade besked om hur del skidle ITnfaras dä morgongåvan icke idfästs. stort intresse i delta sammanhang är frågan om morgongavan var en frivillig gåva eller en lagstadgad sådan. Om lagen stipiderade att morgongåvan sknlle givas, sä uppstod onekligen en kollision» mellan detta stadgande och GB 10:6. dä sistnämnda l)aragraf i sin helhet eller delvis icke iakttagits. \'id stiindernas gemensamma förhandlingar den 6 mars 1761 granskades och bifölls delar av den giftermälshalk som sedermera sknlle komma all ingå i 1764 års lag. \hd delta tillfälle tinetog en person en jämfihelse mellan den gamla lagen, d.v.s. landslagen, och den granskade giftermälshalkens nionde kapitels '- SflinuMlcnuin 1 s. 1089 IT. v? 2 (H-li 1.'). .Nrlinnan. Iiilodiiing til IIumi swi-nska jiirisprudiMiliain s. ‘201. Ny lagsandiiig. första hällot. s. 97, .IH 2. Ort har imdor lagkoininissionens arlndf inte Irainkomniit na^'ra som ludsl fiirslaf' i didla sammanhang l)a all t'ash‘inslilnk‘l sl^nllo l)il)i'liållas. Mi:I.I. oclt KrLI. (iB 10 pr. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=