161 storlek på morgongåvan. 1644 års stadga slopade, för adelns del, de särskiljande bestämmelserna, samtidigt som de i grev- och 1'riherrskapens donationsbrev särskiljande storlekarna infördes i stadgan, (ienom 1680 års reduktion försvann grev- och friherrskapen.I 1655 års stadga, som behandlar en alldeles speciell form av gods, nämligen längods, stadgas e n för ridderskapet och adeln tillåten storlek på morgongåvan.^*^ I 1734 års lag har morgongåvans anknytning till ståndet helt försvunnit. Det var nu, inom vissa gränser, f()rmögenheten som i förening med makens vilja var det avgiirande hir storleken.^*’ Därmed hade lagstiftarna avslutat en utveckling, där strävandena tidigare inte bara gått mot ett utjämnande inom de enskilda stånden utan också mellan <lessa. Xågot hårddraget skulte kunna sägas att lagstiftningen, i slutet av denna epok, relativt nära anpassat sig till verkligheten, och inte som vid MKLL:s inhirande, hårdhänt sökt anpassa verkligheten efter lagen. Landslagarnas GB 10 {)r har således inte beaktats vid utställan- <let av morgongåvobreven. Helt annorlunda förhåller det sig med den del av paragraf ett, som behandlar villkoren. Stadgandet att morgongåvan skidle betraktas som barnens mtiderne- ocb ej ladernearv bar under tiden fram till 1644 iaktlagits, liksom atl KJOiS års lag s. C. .Swedlunfl s. M17. Arslryt kot 2r),() K),')'). \y lagsamling, första hiiflet, s. 42. GB 9: 4, 5, 7. I det första av 1(590 års förslag till giflermålsbalk liehandlas riddcrskapets oeli frälsemiins morgongåvor, nian att det samtidigt ges några regler för övriga kategorier. Detta speeiella angivande av adeln försvinner emellertid redan i det diirpå följande fiirslaget och återkommer inte heller i fortsättningen. (.Sjögren, Förarl)etena till Sveriges rikes lag 1(58(5—17Ö6 del 4 s. 20, 32, 40 oeh 47.) 1 1(592 års förslag till (iB 7:3 klargöres alt jiaragrafen avser såväl frälse som ofrälse. (.Sjögren. l-'örarl)etena till Sveriges rikes lag 1(58(5—173(5 del 4 s. 09.) Svea hovriitt föreslog i sitt idlåtande alt 1(544 års stadga, i fråga om storleken, skulle gälla för adeln, samtidigt som tlelade meningar rådde om den för övriga tillåtna storleken. (Sjögren, Körarhetena till ,Sveriges rikes lag 1(58(5—173(5 del 7 s. 42.) Detta l)eakfades emellertid inte av lagkommissionen, idan i 1(594 års förslag klargöres att bestämmelsen avser både frälse oeh ofriilse. Detta på- ])ekande återkommer i de därpå följande förslagen, innan det återigen förs\inner. (.Sjögren. Körarbelena till Sveriges rikes lag 1(58(5—173(5 del 4 s. 72; del .) s. 10; del (5 s. 8. 21, 37.) 11 lldiis Pclrrssoii
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=