156 iitaii» anledningen i alt gitlennålsbalkens 9:5 i stadslagen syntes sträva emot samma balks 9:3.^ Den femte paragrafen skulle emellertid inte förstås så, att hustrun genom barnbörd fiirloral sin morgongåva, utan stadgandet innebar att hustrun gick miste om morgongåvan endast under förutsättning att barnen levde vid arvsskiftet. I de fall där bröslarvingar saknas, och mannen, i enlighet med paragraf 3, d()r barnlös, är hustrun berättigad till morgongåvan.- Den tolkning, som här göres av GB 9:5 innebär, att morgongåvan skall utgå även då barn fiitts men senare avlidit före mannen. Det är tViljakt ligen också denna tolkning som lagts till grund ff)!' domen. De olika uppfattningar, som i delta fall radde mellan underrätt och överrätt. återspeglas också vid den nya lagens tillkomst. I lagkommissionens förslag år 1690 till giftermålsbalk stadgades att om morgongåvan gavs i jord, bus eller lösiire i staden, och hustrun dog barnlös fiire mannen, så hade hennes arvingar ingen rätt till morgongåva. Om hustrun däremot såsom längst levande inte hade barn med mannen effter hans dödh» — så erhöll hon morgongåva, men fiirlorade den om de hade barn tillsammans.'* ^ .Stadslaf’ens GB 9: 3 lyder i nusvensk tolknin;»; »Dör l>rudginnnien oeli l)ruden lever efter honom barnlös, då tage hon sin morgongåva.» — — — (.Magnus hrikssons stadslag i nusvensk tolkning av .\ke Ilolmhiiek och Klias Wessén). ^ R.\. Svea hovrätts arkiv B 11 a 1791 1665, vol. 37. fol. 114. II a 7 11 1665. vol. 22 fol. 72 f. * Sjögren. Förarl)etena till Sveriges rikes lag 1686—1736. del 4 s. 47. CiB 7:4. Denna åtskillnad mellan stad och land föreligger inte i de tidigare förslagen från år 1690. I dessa är det frågan om ridderskapet och frälsemän samt »lantman». (Ibitlem s. 25 f och 32.i I det här ovan behandlade kapitlets femte paragraf talas om morgongåva i arvejord på landet. Denna paragraf överensstämmer i stort sett med 1644 års stadga. Det innebiir bl.a. att tlå hustrun träder i annat gifte, så skidle morgongåvan, med halva inventarierna, hemfalla till barnen eller, då sådana saknades, till mannens arvingar. Dog hon eller förhöll sig oärligen i sitt iinkestånd. så erhöll barnen morgongåvan, med bela inventariet, eller, då barn saknades, mannens niirmaste sliikt. I sistnämnda fall riir del sig om morgongåva och halva inventariet. Dessa l)estämmelser har inte bara giltighet på landet idan också i staden. I sjiitte paragrafen säges niimligen alt samma lag giiller i fråga arfwejord och huus i staden, som på slickt wilkohr gifwes.» »oni
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=