138 \"ad som under 1630- och 1640-talet hade eftersträvats, var att minska de alltför stora morgongåvorna, samt förhindra att mannens gods gick nr släktens ägo. Hade man uppnått det andra av dessa syften? Det var stadgandet år 1644. att änkan endast i sin livstid eller till dess hon ingick nytt gifte skulle disponera det givna liksombestämmelserna att morgongåvan skulle räknas som barnens fäderne, som skidle fiirhindra en övergång av arvejorden till hustruns släkt. Swedlund, som i samband med sin undersökning av grev- och friherrskapen också kommer in på 1644 års stadga, menar att adelsfrun inte skulle få testamentera bort morgongåvogodsen, utan att de skulle gå i arv efter stadgans bestämmelser.-^ Han anser följaktligen att man lyckats förhindra utflödet av gods ur mannens släkt. 1644 års stadga har verkligen förhindrat övergång av arvegods från mannens till kvinnans släkt. Tidigare har påpekats att stadgan uttryckligen talar om arvegods, men inte nämner något om den förvärvade jorden. Här fanns en möjlighet att överskrida inte bara maximibestämmelserna i fråga om storleken, utan också stadgandet att godsen inte fick ges till evärdelig ägo. Knligt landslagens giftermålsbalk var det tillåtet att ge utan tidsinskränkning. och enligt jordabalken tilläts ägaren att behandla förvärvad jord efter eget gottfinnande.-'’’ Infiir rådet refererade den 12 oktober 1653 sekreterare Stiernhöö)k en från hovrätten ankommen revisionssak emellan Anna Seitserf, änka efter Robertsson. och den sistnämndes arvingar. .Status controversiae var, enligt Stiernhöök, om änkan skulle besitta morgongåvan i sin livstid och inte bara i sitt änkestånd. Del givna hade nämligen varit makens avlingegods, och 1644 ars stadga sades endast behandla arvegods. Rikskanslern påminde om de »irringar», som hade förekommit med morgongåvan, d.v.s. utflödet av gods ur mannens släkt. Han förklarade, att avsikten med lagen, när den gjordes, var att såväl arvejord som förvärvad sådan skulle vara underkastad samma regler. Han ville därför, att detta skulle tilläggas, så blev »lex heel ilhiderat» och föreslog därför att man »legger till denna lagen denna explica- '■* Swedlund s. 16.') f. KrLL GH 10: 1, .IB 0.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=