132 Det kan tyckas, att denna strävan efter obegränsade eller alternativt efter ståndet graderade gåvor härvid lidit nederlag. Så är emellertid inte fallet. Den nya övre gränsen om 6 pimdläster låg mycket högt. Enbart av den anledningen kan, för deras del, stadgan betecknas som en stor framgång. Till detta kommer att stadgan är skriven på ett sådant sätt, att den gav möjlighet till »tolkningar» i för första klassen gynnsam riktning. I stadgan talas upprepade gånger om morgongåva i arvegods, och det är enbart den kategorien, som uttryckligen maximeras till 6 pundläster. Ingenting tycks hindra, att förvärvad jord gavs därutöver. På samma sätt är det med förbättringen. Inte heller den omtalas. Adelns förslag, att förbättringen inte skulle fa ges i gods men väl i pengar, har således inte beaktats. Inget hindrar följaktligen adeln att, såsom tidigare skett, ge förbättring i såväl gods som pengar, guld o.s.v. Det innebär att den framgång för de lägre klasserna, som skeendet på Riddarhuset visar, har förbytts i sin motsats. Stadgan innehåller sådana bestämmelser och är skriven på ett sådant sätt, att fiirsta klassen fick dessa sina (Hiskemål tillgodosedda. Det tillvägagångssätt som brukats för att uppnå detta mål framträder klart. Första klassen finsökte. till att börja med, vinna gehör för sina åsikter på Riddarhuset och övergick, sedan detta misslyckats, till att förhala frågan. När detta inte längre var möjligt, gav man vika inför de krav, som de lägre klasserna ställde. Det blev emellertid i riksrådet, som det slutgiltiga beslutet kom att fattas. Där hade första klassen flertalet pa sin sida och kunde följaktligen få sina åsikter beaktade. Därmed torde det, för ett ögonblick, vara dags att återvända till den i litteraturen förekommande åsikten, att förbättringen ännu 1663 användes för att kringgå maximibestämmelserna i landslagens GB 10.-^ Den åsikten kan för adelns del omöjligen upprätthållas. Anledningen till detta är att landslagen, såsom framgår av tidigare redogörelse, år 1644 ersattes med nya bestämmelser även i fråga om storleken. Efter detta år kan GB 10 inte ha ägt giltighet för adeln utan endast för andra grupper. Förbättringen skall följaktligen, fran och med denna tidpunkt, för adelns del sättas i relation till stadgan och för (ivriga grupper till landslagen. Angående denna åsikt se s. 91 ff, 112 f, 142 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=