119 Dessa olika fiireleelser ledde lill all mer än hälften av mannens fasla egendom kunde utlovas. Till detta kom sedan förhättringen. Riickte inte mannens pengar eller lösiiren till för att gälda skulden, så måste hans gods tillgripas. Ett morgongåvohrev där de ovan skisserade imijligheterna tillvaratagits innehiill följaktligen aldrig halvparten av mannens egendom utan betydligt mer än så. Var förbättringen tillräckligt stor så kunde därigenom hela hans fVirmögenhet inkluderas i det utlovade. Dessa höga morgongåvor kunde under vissa förutsättningar få allvarliga konsekvenser. Landslagarna stadgar att morgongåva i harnhist äktenskap tillfaller den av makarna som lever längst.*’*’’ Om mannen dog hirst och barn saknades, så tillföll gåvan följakiligen hustrun. Denna övergång kunde också inträffa om hustrun (iverlevde mannen med barn och barnet, alternativt barnen, dog före henne. Därmed hade rätten till det givna gått förlorad hir mannens släkt. De krig och den e.xpansiva politik som påbiirjades i senare delen av 15()0-talet och fortsatte under fcirsta delen av 16()()-talet torde ha ökat diidligheten bland adelsmännen. Därmed torde också änkornas antal iikats. Det är i samverkan mellan dessa komponenter, som problemet med »adelns conservation» ställdes på sin spets. Ju stiirre del av mannens samlade fciriiKigenhet som morgongavan utgjorde, desto mer ökade, under normala fcirhallanden, utfhidet av gods ur mannens släkt. Ju fler barnkisa hustrur som <iverlevde sina miin, desto stiirre blev utflödet och därmed också antalet drabbade familjer. Detta torde varit några av de viktigaste anledningarna till det tVirnyade intresset fiir en revision av GB 10. Pä samma siilt tcnokommor det atl gods med angiven ränta utlovas, utan att någon lialvpart ges. De hrnkade kond)inationerna var flera och regelniiissiglieten mer differentierad än Hergman gör gällande. Det av honom såsom siirskilt representativt frandiållna morgongåvohrevet av den 12 11 ItlOl). som för övrigt riitteligen skall dateras till 1019. kan följaktligen ses som representativt för en grupp av nu)rgongåvol)rev. men ingalunda för <lessa i gemen. (Mergman s. ö9l. .MKl.L oeli KrI.L (,B 10: 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=