76 skap med sin hustru, varigenom de med kyrkans hjälp kunde få en i själva verket önskad skilsmässa frän sin hustru. Det har antai^its. att liknande fall förekommit också bland j^emene man.’’ \åul Sverige beträffar gällde det fiir den man. som förskjutit sin hustru på grund av för nära hlodfrändskap enligt »dnds rätt», att inte sedermera ångra sig. Stal han sig i hemlighet tillbaka till henne efter skilsmässan och avlade ett barn med benne. så blev detta frillobarn och saknade arvsrätt efter sin far. (VgL 1 ÄB 8; 6; 11. ÄB 12). Iin giftoman. som fäst bort sin dotter eller fränka. och sedermera ångrade sig. knnde i vissa fall åberopa kyrkans regler om birbjudna led. \’ille giftomannen inte lämna ut fästekvinnan till fästmannen och kunde han med hjälp av två tolvmannaeder sviira. att deras frändskap var så niira. all de inte kunde leva tillsammans enligt »Guds rätt», kunde fästningen brytas (VgL 1. GB 9; nagol annorlunda utformat ^'gL II. GB 16). Biskopen ägde alt avgiira. om fästningen skulle bestå eller ej. Kyrkans hårda bud om bolgiiring i form av vallfärd till Bom för att där få avhisning visade sig svåra att tillämpa. Av en skrivelse ar 1220 från påven Honorius III till biskop Bengt av Skara framgår, att biskopen vänt sig till påven och klagat över all några i hans stift, avskräckta vid tanken på resans slraj)alser. f(')rsummat att inställa sig vid den apostoliska stolen. Av omsorg om dessa syndares själahälsa beviljade därför påven biskop Bengt tillstånd all .själv giva dem. som på delta sätt birsyndat sig mot kanonisk rätt. avlösning. Undantagna var dock vissa enorma birbrytelser: svår stympning eller blodsutgjutelse, (ivervåld mot biskop eller abbot.** Följande är beviljade ])åven också den svenske ärkebiskopen samma förmån. Av delta påvebrev framgår emellertid, att ärkebisko])ens hänvändelse endast gällt brott mot j)rivile(fium cdironis, lekmans (ivervåld mot präst. Enligt Östgötalagen (KK 60) skidle bonden för sådant brott dels biita för bannet, dels vallfärda till Rom bir all få avlösning." Påvebrevet nämner inte incest. Då brevet till biskop Bengt inte heller nämner incest, torde rätten att bevilja avlösning i båda breven endast ha gällt (ivervåld mot prästerskapet, så mycket mer som dylika brott särskilt omtalas bland de enorma fiirbrytelserna. Praxis kom emellertid att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=