74 lingar, resp. bryllingar) bedömdes mildare och kunde gottgöras genom tolv örar i biskopsböter (för närmare släkt tre marker) — vartill dock ulan tvivel kom böter till konungen och häradet (VgL 11. KK 52).1 Det är att märka att brott mot andlig skyldskap, fsv. pu/^.sznaIwjh spkvl, (jiil>siva spkvl, inte räknades till styggelseverken, ^’id skilsmässa på grund av köttslig skyldskap måste både mannen och kvinnan böta till biskopen (VgL II, KK 52). Var det däremot andlig skyldskap. som gav upphov till skilsmässan, utdömdes överhuvud taget inte böter från mannen och hustrun utan endast fran giftomannen, som mot kyrkans rätt fäst eller gift dem (VgL II, KK 52; bestämmelsen finns inte i VgL I). Dessa lagrum visar, att det går en skarp gräns mellan köttsliga och andliga skyldskapsbrott, då det gäller uppfattningen av svårighetsgraden. Skillnaden i rättsåskådning är lättförklarlig. Sexuell förbindelse mellan alltför nära anförvanter, exempelvis mellan far och dotter, grundar sig på reaktion mot vad som uppfattas som brott mot naturens ordning. Den andliga skyldskapen däremot är en skapelse av den katolska medeltidskyrkan. Man kan med det här senast anförda lagrummet jämföra det somi lagen följer närmast efter. Det heter där, att om någon gifter bort sin dotter eller sin fränka mot hennes vilja och de sedan skiljas, böte den, som är rätt giftoman, om han gifte dem. tre marker till biskopen.- Det anmärkningsvärda i båda dessa fall är. att lagen förutsätter ett borgerligt ingående av äktenskapet med giftomannen som gifter bort bruden, trots att kyrkan gjorde anspråk på böterna. Det är ett talande bevis för hur svårt kyrkan ännu på slutet av 1200-talet hade att fä vigseln erkänd. Enligt Västgötalagarna (VgL I. GB 7; II, GB 14) kunde mannen föra talan mot sig själv och begära skilsmässa från sin hustru under åberopande av att han var så nära släkt med henne, att han inte fick leva tillsammans med henne efter »Guds lag», dvs. kanonisk rätt. Frändskapen skulle räknas på tinget. Bonden hade rätt att med tva tolvmannaeder. alltså 24 edgärdsmän, styrka, att frändskapen var så nära som han påstått. Dock måste han inhämta biskopens lov att gå eden. Fälldes han vid edgången, måste han fortsätta att leva tillsammans med hustrun, i annat fall fick han skilsmässa.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=