KAP. 9. FRÅN BRUDKÖPET TILL DE MEDELTIDA RITUALENS FÄSTEGÄVA Jämsides med sedvänjan, att bruden skulle givas till brudgummen av fadern-giflomannen, direkt eller genom prästens formedling, finns i ritualen ett annat rättsbruk: brudgummen skulle under själva vigselakten överlämna eller i varje fall nämna den »dos» han givit bruden. I bevarade svenska ritual omtalas denna sedvänja endast i det rekonstruerade Manuale Upsalense, där den omtalas under benämningen donatio propter niiptias. 1 Uppsalamanualet heter det: »Et donacio propter nupcias facta a sponso publicetur . . .». vilket innebär, alt den gåva, som brudgummen givit bruden, skulle kungöras. Då inställer sig frågan: vad menas här med donatio propter nuptias^t »Gåvor» från brudgum till brud, omtalade i svensk medeltidsrätt. är fäslegåvan. vängåvan, ursprungligen av brudgummen given till giftomannen (somköpeskilling för bruden) samt morgongåvan. I de svenska diplomen användes uttrycket doivdio j)ropter niiptias i betydelsen morgongåva. I ett morgongåvobrev från år 1309 heter det exempelvis: »donatio propter nuptias que mornegioff dicitur».' Liknande förklaringar till uttrycket förekommer gång efter annan i diplomen.^ Men även i de fall. där den svenska benämningen inte återges, framgår av innehållet, att termen syftar på morgongåvan. Därmed kan man tycka, all saken vore klar och att orden i Manuale Upsalense avser morgongåvan, som skulle kungöras i samband med vigseln. Att märka är emellertid alt andra benämningar på morgongåvan är vanligare, t.e.x. det enkla dos eller donatio. Skall man döma av det bevarade materialet —som säkerligen utgör endast
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=