178 Olika strömningar kan alltså ha påverkat det anförda lagrummet ur Lex Visigotorum. Hur starkt det står under inflytande av kristet tänkesätt framgår av den ordrika motivering, som lagen ger beslämmelsen. Här ställes emot varandra barnet ocb föräldrarna. Genom barnets förmedling får föräldrarna det jordiska arvet med hjälp av den världsliga rätten. Det tillkommer dem därbir alt tillse. att barnet (genom dopet) får den himmelska vinsten, den eviga saligheten. För att återgå till de nordiska länderna bar rättsregeln om dopet som villkor för arvsrätten att döma av det bevarade källmaterialet —tidigast och fullständigast slagit igenom i Danmark. Där finner man den tidigast i Skånelagen, från början av 12()()-talet. Vid denna tid var Andreas Sunesen ärkebiskop i Lund och man kan ifrågasätta, om det inte är på hans initiativ, som rättsregeln upptagits i Skånelagen. Fit indicium härpå finner man i hans ovan återgivna uttalande i parafrasen: den som inte är pånyttbidd genom dopets sakrament, är som han aldrig varit bidd. ocb kan därbir inte taga arv. (Jfr närmare nedan s. 229 ff.). Skånelagen gällde också i Halland, gränslandskapet till ^’äslergötland. Sannolikt är det på den vägen, som lagbudet kommit in i svensk rätt. Från västgötarätten bar det spritt sig till övriga rättsordningar i Götaland. En liknande företeelse finner man i Äldre Västgötalagens bestämmelser angående barnlös änkas rätt att sitta kvar i boet. Den påfallande överensstämmelsen med den jutska lagens motsvarande föreskrifter kan knappast förklaras på annat sätt än att bär föreligger en direkt påverkan siiderifrån på västgötarätten (jfr ovan s. 124 ff.). \’id tiden för Upplandslagens tillkomst gällde rättsregeln om dopet som villkor för arvsrätten i Danmark, Norge ocb på Island, i varje fall i Götaland och möjligen i hela det svenska riket. Uppland undantaget. Efter omkring öO år gäller den i hela riket genom Magnus Erikssons landslag ocb stadslag. Om man utgår ifrån att dopet som villkor för arvsrätten aldrig tidigare gällt i Lappland —ocb sålunda inte medvetet nleslutils vid Upplandslagens kodifiering —måste man fråga sig hur det kunde kan man antaga
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=