176 modern i sin säng. Med den ena handen pekar hon på det postuma barnet, med den andra på de lyra vittnena. Dessa å sin sida pekar likaså med den ena handen på barnet, med den andra på sina öron som bevis på att de hört det nyfödda barnets skrik i rummets fyra hörn.'^ (Se bilden nästa sida). Det första här anförda lagrummet ur Sachsenspiegel slutar emellertid med orden: »wert it (das Kind) aver to der Kerken gebracht openbare. swe it snt oder horet, de nuit sines lives wol tneh wesen». Om barnet alltså uppenbarligen fördes till kyrkan (fcir alt dcipas; dopet nämns dock inte), sä att var och en kunde se och luira det. var detta vittnesbörd nog om att det var levande fiitl. Anmärkningsvärt är, att dopet icke nämnes st)m villkor fcir barnets arvsrätt. Avsikten med jämförelsen mellan de svenska medeltidslagarna å ena sidan, de alhnängermanska å den andra var att fastställa vilka regler, som före kristendomen måste ha gällt för att ett barn. avlidet kort efter födseln, skulle anses arvsberätligat. Under hand har emellertid perspektiven vidgats, och vi har vid sidan av den egentliga målsättningen erfarit vilka djupa rötter de svenska lagarna har i den äldre germanska rätten. Även omen så betydelsefull rättsbok som Sachsenspiegel bevarat den äldre rättsregeln och inte nämner dopet som villkor för arvsrätten, skall man därav inte draga slutsatsen, att det av kyrkan influerade lagbudet angående dopet saknas i kontinentalgermansk medeltida rätt. Också denna regel fanns parallellt med den äldre.’*’ Det äldsta av de här behandlade lagrummen är det som hämtats ur Lex Alamannorum från början av 7()()-talet. 1 de germanska folkrätterna finns emellertid ett ännu äldre lagrum, som avser det här behandlade ämnet, nämligen i Lex Visigotornm. västgöternas lag. sannolikt från år 654. Det märkliga med denna i många avseenden intressanta, åldriga rättsregel är. att den giir arvsrätten beroende av dopet. Föddes ett barn efter faderns diid och levde i (minst) tio dagar och fick dopet och sedermera avled, hade modern rätt till det arv. som tillkommit barnet efter dess far. Om det var modern, som dog ifrån sitt barn. uppställer lagen ovillkorligen beträffande fa-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=