1G7 \'issa nUlsroffler nämns (iverhnvnd laj,'el ink\ iippenharligtMi darlT)!' all de ansells snm allniänl kända, ett förhållande som är särskilt märkbart på familjeriitlens område. Man frå^^ar siij; då. om Upplandsla^HMi IVirntsatt som självklart, att dopet var villkor f()r alt barnet skidle få tai^a arv. •lämför man de laj^rnm i <)vriij;a landskapslagar, där dopet })å detta siitt omnämnes. med Upplandslagen, finner man. att denna senare i regel bar samma fcireskrifter men med den väsentliga skillnaden, att besliimmelserna om dopet genomgående saknas. lui jämf()relse mellan ^"ästmannalagens oeb Upplandslagens l)estiimmelser. båda Arvdabalken 10. är givande. De bandiar om bnr man sknlle f(‘)rfara. om en man dog barnlös oeb bans biistrn uppgav sig vara havande (jfr ovan s. 124). fäkldes bariuå inom tio manader efter mannens död. skulle barnet betraktas som iikla oeb laga arv. Dessa lagrum är i originaltexterna praktiskt tagel ordagrant lika. så när som på några betydelsefidla ord. Lagrummen lyder (i (iversättning): VinL Äli K): l l'<')des barnet oeb kommer till \ ii riden tio månader, efter del all mannen bar diitl. och får <lof>ct, skall det barnet taga arv oeb orv. I L AB 10: 1 F()des barnet oeb kommer till världen tio månader, efter del att mannen bar diitl. skall det barnet laga arv oeb orv. Det märkliga fiirbållandel. alt orden och får dopet ieke finns i Up|)landslagen. kan niippeligen bero på en lillfiilligbet. då riiltsregeln finns i samtliga giitalagar. \’ästg(ilalagarnas ulfiirliga bestiimmelser —återgivna ovan barnets fiidelse bar »biignal arvet», fiirutsatt att barnet får dop oeb kristendom, biir i detta sammanhang siirskilt iippmärksajumas. att änkan genom det postuma Ibi jiimfiirelse mellan Upplandslagens fiireskrifler angående ett barn. som får niiddop. oeb motsvarande lagrum i andra landska|)slagar talar fiir sig själv. V(/L I och 11 KK I Då skall man likvid jorda det pä kyrkogård oeb det skoll toejo orv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=