KAP. () DOPET OCH ARVSRÄTTEN De svenska landskapslagarnas kyrkobalkar, som städse är plaeerade 1'räinsl i handskrifterna, inledes i regel med bestämmelser om kyrkobygge, kyrkobol etc. 1’ndantag utgiir de båda \'ästgötalagarna, som redan i sitt fiirsta lagrum upplager bireskrifter angående dopet. Lagrummet har i vissa delar behandlats i del biregående, framfin' allt i del avsnitt, som r(')r döpelseaklen. 1 del b‘)ljande iir i klarhelens inlresse en viss npprei)ning oundviklig såväl belräffande della som andra iViriil cilerade lagrum, då de är av belydelse från olika synpunkler. Då del niiinnda lagrummel i \’äslg(")lalagarnas kyrkobalkar är grundläggande bir frågan om dopels rällsliga innelaVrd under medelliden och senare, skall del här bir (iverskådlighelens skull ålerges i sin belbel. 1 Äldre Väslgidalagen beter del imed orden inom klämmer kom|)lellerad ur den Yngre): * Hlir ell barn burel till kyrka och beder man om krislning. då skola fader och moder skaffa gudfader och gudmoder och salt och vallen. Del skall man biira till kyrkan. Då skall man kalla på priislen. Ilan skall bo på kyrkobolet. Harnel skall primsignas utanf(')r kyrkodiirren. Sedan skall funlen vigas, prästen skall d<")])a barnet, gudfadern hålla det och gudmodern säga dess namn. Präslen skall bjuda bur liinge fader och moder skola vårda del. Hiinder det sjukdom på viigen och kan del icke komma till kyrkan, då skall gudfadern d(»pa del och gudmodern hålla del. i vatten om valltMi finnes, i f'aderns. Sonens och den Helige Andes namn. Då skall man jorda del på kyrkogården, [och det skall laga arv. Kommer barnet levaiub* fram. då skall man ju'imsigna det och kristna del men icke diipa det mera. Händer barnet sjukdomoch är kvinna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=