RB 20

161 nian fruktade, att do[)valtnel skulle kunna utsättas för trolldomskonster."** Koin del näj^on oeh grep med händerna i del heliga kärilet. dinndes han eller hon till böter, om det var en vuxen person (ino- <jli(ii}(I('); en minderårig (ofvornuighi} slapp undan utan påföljd med hänvisning till all han inte hade bättre förstånd. Böterna tVu- denna, som man kan lycka, ringa förseelse kunde på sina håll uppgå till del anmärkningsvärt höga beloppet av tre marker. Lika myckel kunde klockaren, som inte vaktat funten bättre, få pnnga ut med.-’ Den stränga bevakningen av flinten berodde sannolikt på att man fruktade för Irolldomskonsler. Detta sägs för (ivrigt uttryckligen i den ovan citerade statuten, där del heter, all dopfunterna skall vara lorsedda med lock och (ivervakas mot föroreningar och trolldomskonsler, sortilegid. Också i danska kyrkliga statuter tiireskrives. all dojifnnterna skulle vara lillslutna och (ivervakas för all skyddas mot trolldom.-** l''(ir iildre tiders människor, inte minst fiir kyrkans män, var hiixkonster en realitet, vars förekomst (iverhuvudtagel inte ifrågasattes. Det var djävulen och hans anhang. demoner och onda människor i hans tjänst, som genom sina svartkonster utgjorde en (iverhängande fara f(ir de kristna. I medeltida svenska kyrkliga statuter är ett ständigt återkommande tema straff och varningar mot trollkarlar och deras konster. 1 denna eviga kamp mellan mörkrets och ljusets makter intog dopet en central plats, (ienom dopet befriades ju barnet ur djävulens garn och upptogs i de heligas samfund. De handlingar och materier, som var tVirknippade med dopet, ansågs enligt folktron besitta magisk kraft och utnyttjades därför stundom till onda gärningar, indlcficia. Ilnr fångna också reformationens ledande män knnde vara i tidens allmänt spridda vantro framgår av biskop Peder Palladins’ \'isitatshog. Han uttalar där sin tillfredsställelse (iver all en mängd frollpackor på skilda håll i Danmark genom att brännas å hål fått sin f()rljänta lön.-*’ Peder Palladins var det också, som ledde <let landsmiite i Boskilde år 1554. där man i anslutning till Kirkeordinansen av år 1539 gjorde ett egenartat uttalande. 1 Kirkeordinansen tVireskrevs. alt barnet under do[)el skulle 11 l.uiic ('(irlxsoii

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=