158 Utmärkande för dopet är växlingen mellan frågor och svar mellan prästen och faddrarna. Prästen vände sig formellt till harnet med frågor som t.ex.: »Avsvär du dig djäviden?». varpå faddrarna svarade jakande å harnets vägnar. Det är en relikt från den första kristna kyrkan, då de som döptes var vuxna. Sedan prästen bestrukit barnets hröst och skiddror med krisma. var man framme vid själva höjdpunkten i dö>pelseakten. Barnet nedsänktes tre gånger i dopfunten och prästen uttalade de betydelsefulla orden: ».lag döper dig N. i Faderns. Sonens och den Helige Andes namn». Akten fiirsiggick i sin helhet på latin. Barnet ifördes därefter den vita dopdräkten.en sedvänja, som också den var ett arv från den äldsta kristna kyrkan. Vid vuxendopet avkläddes den som skidle döpas sina kläder och ikläddes den vila dopklänningen, en symbol för avklädandet av den gamla människan och iklädandet av den nya. Den döpte har sedan den vita dräkten en vecka. Som ett tecken på barnets renhet från synden övertogs från den katolska kyrkan »det vita klädet» i Olaus Petris handbok av år 1529.^'^ »Kristningaklädet» betraktades dock på sina håll inom den svensk-lutherska kyrkan med misstro. 1 sin år 15öö hirfattade skrift »Om kyrkio-Stadgar och Ceremonier» nämner Laurentius Petri det vita klädet, kristningakläde», bland den sorts })apistiska bruk. som »äro av arten vederstyggelse». Det brukas ännu hos oss. säger han, men icke helgat genom någon vigelse. endast »till ett tecken». Och. tillägger han ironiskt, det är »intet litet under», att de påviska brukat detta klädet ovigt, eftersom de invigt allt annat. Utan tvivel heror det på inflytande från Laurentius Petri, att kristningaklädet på sina håll hland prästerskapet såsom ett »papistiskt» påfund betraktades med djup misstro. Huruvida dopklänningen skulle bibehållas eller avskaffas var föremål fiir (iverläggningar ])å Uppsala möte år 1598. Ihiligt en av hertig C.arl utfärdad skrivelse till prästerskapet tillfrågade han dess medlemmar. om »ljus. salt och kristningekläde» var nödvändiga vid dopet eller inte. Säkerligen får frågan uppfattas som ett ogillande av dylika ceremonier av hertigen personligen.*^ Skrivelsen tycks aldrig ha sänts ut och något svar på densamma omtalas inte. Under 159()-talet intog kyrkan en vacklande hållning till frågan om — tryckt år 1587 — som hos oss kallas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=