133 Avlider den i,n'avida kvinnan, lieler det i .skriften, skall läkaren inie tveka att omedelbart ta ut fostret genom kejsarsnitt. Om barnet inte är livskraftigt, är det den enda möjligheten att rädda det genom att genast diipa det. Detta är en så allvarlig plikt för läkaren, att han bör giira ingreppet till och med flera timmar efter moderns diid. då det sägs det — finns exempel på alt Ijarnet levat så länge. Är man inte säker på att fostret lever, skall man likväl dcipa det. i så fall villkorligt med orden: »Om du är levande (diiper jag dig) ...» Om man bortser från l)estivmmelserna angående dopet, fanns rättsregeln om nppskiirande av d()d gravid kvinna redan i romersk riilt. Den har där IVil jande utformning: Xegat lex regia mulierem qiiie pregnans mortua sit. bumari. ante(piam partus ei exeidatur: (pii contra fecerif. spemanimantis ciim gravida peremisse videtur. »Lex regia» tillåter icke. att en kvinna, som dör havande. l)egraves, innan barnet skurits ut ur henne. Den som handlar däremot, synes med den gravida kvinnan även ha begravt hoppet om en levande varelse. Denna riiltsregel har daterats till år 700 f.Kr. och i likhet med en msingd andra hirordningar tillskrivits den legendariske kungen Ninna Pompilius. Itomulus efterträdare.^^ Dateringen är emellertid ohällhar. Laghudet tycks i romersk riilt inte kunna spåras Hingre tillhaka :in till andra århundradet e.Kr., då det återges i ett lagverk av juristen Marcellus Ulpius. Därifrån upptogs det i .lustinianus heriimda verk ('.orpus iuris civilis i den avdelning, som här namnet Digesta eller Pandectae och som utfärdades år 533.'- Lagrummet tilltuu' alltsa under alla fiirhållanden klassisk romersk riilt. ludigl vad förf. till denna skrift inhämtat från medicinsk sakkunskap lilläm])as inom modern ohstetrik samma praxis, som rättsregeln i den nära tvåtusen år gamla »le.x regia» fiireskriver. D()r en gravid kvinna — exempelvis genom en trafikolycka — med ett fullgångel foster, kan barnets liv räddas, om ett ingrepp
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=