131 av en senare lids historieskrivare, som däri sett ett utslag av hans hänsynslöshet och snikenhet, (ienteniot detta tänkesätt har einellertid med rätta framhållits, att det ur modern synpunkt borde få anses självklart, att hänsynen till den döda modern måste träda tillbaka inför möjligheten att rädda ett människoliv. Men framfiir allt hör naturligtvis Bo .lonssons handling bedömas mot hakgrunden av hans egen samtids inställning.- Enligt de rätlsseder. som vid denna tid tillämpades av den katolska kyrkan, skulle på havande kvinna, som avlidit, fostret skäras ut för att. om det var vid liv. bli delaktigt av det för frälsningen niidvändiga dopet. Rättsregeln fanns vid denna lid ännu inte i den kanoniska rätten men fastställdes under 1200- och 1300talen i talrika synodalstatuter.^ Man har ingen anledning betvivla, att de personer, som var närvarande vid Margareta Porses dödsbädd, i stort sett delade denna inställning. Del bör i varje fall ha gällt dopförrättaren. .Något lekmannadop var det niimligen här inte fråga om. Barnet diiptes av priorn i Kalmar hroder .Jöns. en av de fyra personer, som utflirdade det ovan nämnda intyget. Bo .lonssons förfaringssätt bör alltså enligt samtidens uppfattning ha varit helt i sin ordning. Det var inte heller i svensk historia något i sill slag enastående. Kort hire Margareta Porses d()d hade en liknande händelse ägt rum. Det var då konung Erik Magnussons änka. som vid mannens död 1350 var havande, hire hirlossningstiden {(nitr tenipiis fxtrtiis) svårt insjuknade och dog. Omedelbart efter hennes diid blev hennes huk uppskuren och ett levande gossebarn drogs ut. Barnet döptes genast och kallades efit'r sin far kh'ik men dog efter några timmar.^ l'rån år 1442 omtalas en liknande händelse. En viss Malts Kiirning fiamställde då inhir distinget i Uppsala anspråk på arv efter sitt barn. som framskurits ur hans avlidna hustrus kropp. .\nspråken tillbakavisades, då det genom vittnesmål framkommit, alt barnet aldrig visat några tecken till liv.^ Den biir behandlade rät t sseden fortlevde i vårt land också efter reformationen. Ar 1.')*.)() förekom återigen en rättstvisl, liknande de förut omtalade. Målet handlades av .Stockholms rådhusrätt. Hustrun till en borgare i .Stockholm .Jonas Bödker hade avlidit i Kalmar och då hon var gravid, hade omedelbart efter hennes död
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=