128 Landslagarna talar (GB 8 pr.) om »gravöl, då lik skall jordas, arvöl, eller gästabud vid prästens första mässa»; stadslagen nämner (GB 7; 5) »arvöl, som kallas årsmotsöl», varav man torde kunna sluta sig till att det var vanligt, att arvskiftet ägde rum på årsdagen av den dödes bortgång. Bruket har sannolikt växlat.** Vid hot om höga böter fick den som anordnade dessa gillen (i regel arvingen) endast inbjuda ett visst antal gäster. Det var samma bestämmelser, som gällde för bröllopen och andra »ölgärder», ulan tvivel tillkomna för att begränsa lyxen inom de högre stånden.*** Går vi till de isländska sagorna, finner man, att begravningsölet helt enkelt kallas för arvölet och den dagen tillträdde arvingen arvet efter den bortgångne och intog som symbol härpå högsätet. Xågon bestämd tidsfrist nämnes icke. De enda seder vi känner till gäller hövdingarna och på grund av de påkostade begravningsfesterna —i det avseendet jämförbara med bröllopen — kunde det dröja ända upp till tre år, innan arvölet firades. Trettionde dagen omtalas icke. De isländska sagorna återger ulan tvivel gammalnordiska seder, och något inflytande från kanonisk rätt kan man inte spåra.** Angående barnlös änkas rätt att sitta kvar i boet må sammanfattningsvis framhållas följande. Äldre Västgötalagens bestämmelser visar en påfallande överensstämmelse med den jutska lagens motsvarande föreskrifter. På en väsentlig punkt går dock de båda lagarna i sär. Den jutska lagen tillåter änkan under alla fiirhållanden. vare sig hon var havande eller ej, att få sitta i orid)bat bo under trettio dagar. Denna bestämmelse går utan tvivel tillbaka till Sachsenspiegel, som i detta avseende står under inflytande av kanonisk rätt och Gamla Testamentet. Västgötarättens bud, att änkan före nästa fardag skulle ha överlämnat boet i arvingens händer, innebar, att tidsfristen kan ha växlat ganska betydligt. Dog sålunda mannen omedelbart efter den sista fardagen, midfastan. bör hon rimligtvis ha fått stanna kvar till nästa fardag, tolfte dag jul, dvs. till början av nästa år. Västgötarättens bestämmelser har sitt största intresse därigenom alt de visar, att dessa svenska medeltida arvsregler — i motsats
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=