41 dömer skyldig eller icke skyldig till det tillvitade brottet, medan tvärtomdomarensed inriktasdärhän, att hanmåtteviddomens fällande följa lagen och icke av någon somhelst känsla eller hänsyn förändra eUer vantolka den. Vad skulle denna dubblavädjan från en ochsamma domstol tjäna till, omicke domarens och nämndens uppgifter hade varit skilda? Även omfrågaär omsamma domstol skiljer sigen vädjan från nänmd till nänmd från en vädjan från domare till domare. Den senare kan nämligen anföras, då domaren dömer obilHgt eller oriktigt, dvs. icke riktigt tillämpar lagen på målet eller faktum, den förra, då sakens eller faktums läge antingen är oriktigt eller otillräckligt undersökt. Det kan nämligen inträffa, att saken med alla dess omständigheter är nog så uppenbar, men hkväl tillämpas lagen icke riktigt därpå, och tvärtom, att lagen visserligen riktigt tillämpas på faktumallt efter somdomaren har full kännedomdärom, menatt det likväl förhåller sigpåannat sätt. I det förra fallet misstager sig domaren, i det senarenänmden; i det förra fumes möjlighet att vädjafråndomare till domare, i det senare från nämnd till nämnd, TingmåhlaB. 38 kap. 37 och 38, allt efter som det är bestämt i lagen. Detta bevisas till slut av straffet för dem, som söla i doms fällande. För bägge, för domaren och nämnden, är det ibland icke tillåtet, ibland tillåtet att uppskjuta domen; för domaren är det icke tillåtet, så framt han icke svär, att han icke känner lagen i ifrågavarande fall; för nänmden är det icke tillåtet, utomför det fall att den tillstår sig ännu icke hava funnit sanningen, dvs. här åsyftas sanningen hos nämnden, kännedomomoch tillämpning av lagenhos domaren. Denena kräver nämhgen den andres hjälp i vänskaphg endräkt, TingmåhlaB. kap. 34 och sammastädes kap. 25; ja, t.o.m. enligt Västgötalagen åtskiljas domarens och nämndens uppgifter till den grad uppenbart, att det vid vite av straff är domaren förbjudet att blanda sig i nämndens uppgift eller på något sätt föreskriva eller föregripa den. Denna nämndens innebörd kvarlever ännu i denna dag icke blott i Danmark, utan även i England^, utan tvivel såsomen kvarleva av den lag, som danskar och normanner fordominförde dit. På samma sätt * Stiernhööks här och i det följande dokumenterade ingående kännedom om gällande engelsk rätt härrör sannoHkt från hans efter utnämningen d. 17 dec. 1624 till lektor, ’professor’, i politik och svensk rätt vid Västerås gymnasium och den i Uppsala d. 26juli 1625 förvärvade magistergraden under tiden nov. 1626—okt. 1628 företagna andra stora utländska resan (huvudsakligen för juridiska studier), med bl. a. tvä månaders vistelse i Cambridge och Oxford. —Omdet äldre, från normannema komnadomstolsväsendet meddessjury{lut. jurata) och dess 12jurymän (lat. duodecimjuratores) se H. Spelman, Glossarium archaiologicum(1664), s. 327-329. Om H. Spelman och hans antikvariska arbeten se nedan s. loi not 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=