31 Som en lös förmodan vill jag framställa vad jag anser om dessa domstolar i allmänhet och deras mål. Det är sannolikt, att från början —något som gällde även omden gamla sachsiska rätten^ — alla lägre domstolar hava vilat, då konungen skipade rätt. Vilket landskap kommgen än beträdde, stod den domarens domaresäte ledigt för konungen, och han har avdömt alla mål, som förekom och icke hade påbörjats inför den lägre domstolen. Det framgår härav uppenbarligen, att detta hade varit traditionellt genom hävd och sed i andra instans; med avseende på första instans stod det även enligt göta- och svearätt^ käranden fritt att i ett viktigare mål antingen påkalla den högsta domstolen eller också vid en lägre öppna rättegång mot svaranden, särskilt om den tveksamma saken krävde edgärdsmän eller gottgörclse i pengar. Eller också hade —på 40 samma sätt somi Norge—även omvad icke hade kommit emellan, särskilt ifråga omen sak av större vikt, de lägre domarnas utslag uppskjutits, till dess att den högsta domstolen hade verkställt undersökning, men allt somicke på nytt hade dragits inför denna hade övergått att bli ett avdömt mål (res judicata). De voro på den tiden icke mycket begivna på vinst eller rättegångar, och därför att de lätt läto sig nöja med [de lägre] domarnas domar, synas dessa [högsta] domstolar sällan ha varit i verksamlict; till sist voro de också sammanblandade och hade, vad målens uppdelning beträffar, nästan råkat i glömska, till dess att vid riksdagen i Linköping år 1600^ det överlädes omderas förnyade tagande i bruk, och därvid beslöts, att de skulle hållas två gånger om året, om vintern i Uppsala vid Distingsmarknaden och om sommaren i Linköping omkring S:t Pers helg, och att de skulle upptaga endast sådana mål, somicke kunde avslutas vid landstinget. Vid början av Gustaf [Adolf] den stores regering vidtogs med demen mindre ändring, men den avsedda verkan nåddes först genominrättande av hovrätter^, av vilka i våra dagar i Stockholm, Jönköping, Åbo och * Sc (Eike von Repkow,) Sachsenspiegel. Landrecht. Hrsg. von K. A. Eckhardt. 2. Bcarb. (1955), s. 114 (I 58 § 2): »Also is des greven, swenne de koning in sine grafseap kuint, dar se beide to antwarde sin. Also is iewelkes richteres, dar de koning to antwardc is, de klage ne ga denne oppe den koning.» Denna text lyder i H. C. Hirschs översättning (1936), s. 153; »Ebenso ruht die [gerichtsgewalt] des grafen, wenn der könig in seine grafsehaft kommt, und sie beide gegenwärtig sind. Ebenso die jedes richters, wo der könig gegenwärtig ist, die klage gehe denn gegen den könig.» ^ I listan över Errata har Qcthico ändrats till Gothico & Svecico. ® Sej. SCHMEDEMAN, Kongl. Stadgar, Förordningar, Bref etc. (1706), s. iiyf.: Transsumt afTLinkiöpingz Rijkzdagz-Besluth den 19 Martii 1600. * Hovrätten i Stockholm inrättades 1614, i Jönköping 1634, i Abo 1623 och i Dorpat 1630.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=