26 från S;ta Valborgs dag till S:t Johannes’ helg; omhösten sluthgen från S:t Michaels helg till Adventssöndagen. Den återstående delen av året har, därför att den var fredad från rättstvister, efter ordet frid 32 fått namnet Julafridh, Wårfridh, Anfridh; härutinnan kan man se, att det noga sörjts för, att icke genomrättegångar vare sig gudstjänster och de största helgerna eller ock nödvändiga arbeten skulle hindras, enär den återstående tiden plägar och bör ägnas åt antingen rehgionsutövningen eller åkerbruket eller skördens bärgning. Detta har iakttagits till den grad strängt, att under den tiden de svenska lagarna icke tillåta att draga någon inför rätta för skuld eller i något annat civilt mål, särskilt under tiden för sådd och skörd. Någon rättegång tilläts icke annat än av den anledningen, att något var av den beskaffenheten, att det hindrade åkerbruket, såsom t. ex. om kravet gällde utsäde, plog, eller något annat lantbruksredskap, somjust då behövdes. Detta kunde nämligen alltid krävas tillbaka; därför hade också de grekiska lagstiftarnaförbjudit att emottaga en plogsompant, och frygernas lag var ännu hårdare: de straffade med döden den, som stal en plöjningsoxe^ eller något redskap för sådd. Dessa ferier utsträcktes ibland; ibland kungjordes sådana även extra ordinemsåsomi tider av krig eller av ledungsfärd, ävensom vid Distingsmarknaden, som varade ända till Samtingsmarknaden.^ Och på detta sätt hava ibland extra ordinem även under ferierna påbjudits tingssammanträden, 33 nämhgen då uppskov med rannsakningen, exempelvis på grund av förhoppningen och lättheten att komma undan, skullebhva farligt för samhället, såsomifrågaombrott mot den allmänna frideneller när hor, mord, stöld hade begåtts eller våldtäkt utövats eller försökts. Ty i dylika ärenden har den ordinarie domstolsterminen icke måst avvaktas, utan så snart som brottet konstaterats, avkunnade domaren i kraft av lagen dom och fullgjorde därmed sin phkt. Det kallades ^uella och kronologiska termen quadragesima finner man hos R. T. Hampson, Medii xvi Kalendarium. Vol. 2 (1841), s. 324L; se även H. Grotefend, Zeitrechnung des deutschenMittdalters und der Neuzeit, Bd 1 (1881), s. 160. —Om quadragesima se även nedan s. 222. ^ I Stiernhööks text står furem boms, aratoris; det mellan bovis och aratoris uppdykande kommat, som hos läsaren framkallar så mycket huvudbry, är ett av hans många (orättade) tryckfel. —Den ifrågavarande uppgiften återgår pä ett fragment av den sengrekiske författaren Nicolaus Damascenus, som dock ej talar om stöld utan omdödande av en plöjningsoxe, gr. vecjpyixöv ^ouv, av den förste editom, den danske filologen och historikern N. Cragius (Krag), 1593, riktigt översatt med bovem aratorem, ’plöjningsoxe’. * OmSamtingsmarknaden, i Strängnäs, somhöUs första söndagen i fastan (dominica Invocavit) se ScHLYTERS Ordbok, s. 534 och N. Staf, Marknad och möte. Akad. avh., Stockh. (1935), s. 360; jfr även Holmbäck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 3 (1940), s. xxxi och s. 335-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=