25 Häär och ödhe, som betecknar en obestridd besittning, liksomom vilket som helst sådant område skulle kunna miderhålla en här och låta den rycka ut, något somjag icke anser sannohkt, ty varje härad inskränktes från början i vissa landskap till en enda kyrka eller kyrkodistrikt, somkallades Sokneller Söknav sökia, därför att man sökte sig till den platsen vare sig till tingsförrättningar eller för gudstjänst. Det synes hava omfattat allra högst ett hundra gårdar eller snarare brukare, varför det av upplänningar och svenskar nordanskogs av ett tydhgt skäl kallats Hundari, vilkenindelning fordomvar traditionell hos alemanner, franker och longobarder. Hos dessa hksom hos oss kallades själva området Centena (man torde riktigare säga centuria) och domarna själva därav Centenarij\ då befolkningens antal ökades och odhngen utbredde sig, gav en centena upphov till flera kyrkodistrikt, så att nu för tiden dessa områden icke äro lika sinsemellan med hänsyn till vare sig invånarnas eller kyrkodistriktens antal, lika htet somi Danmark eller England, där det råder alldeles samma indelning och benämning av ett landskaps delar. Domaren därstädes rannsakade, midersökte och avdömde alla mål utan åtskillnad, med 31 undantag av majestätsbrott; nu för tiden undersöker han visserhgen alla, men dömer icke i alla. Undersökning av saken eller faktum bör utföras i vederbörande distrikt, även om domen däröver fälles annorstädes, vilket sker särskilt på grund av samliällsklassers eller enskildas privilegier. I ett härad fanns det blott en domare efter lagen och en amian ur nämnden, vilken man egenthgen kallade domare; av dessa voro bägge bemyndigade att presidera samtidigt, och alltid presiderade endera. Men varje domaremåstevidarenöja sig med ett härad liksom med en hustru. Dessa domstolar [o: ting] höllos å fastställd plats och tid; den omständigheten, att dessa sällan eller aldrig förändrades, synes hava givit åt domstolarna större myndighet och fasthet. Tingsbyggnaden^ låg mestadels bredvid kyrkobyggnaden, emedan de trodde domstolarna även vara heliga; dess dörrar voro öppna tre gånger omåret, vinter, vår och höst. Omvinternfrån andra söndagen efter Trettondagen till söndagen Quadragesima^; omvåren ^ I forntiden höllos rättsammanträdena i det fria på hävdvunna platser; se häromG. HolmGREN, Ting och ring. Ett bidrag till diskussionen omde forntida tingsplatserna (Rig. Bd 12, 1929, s. 19-36). * Den söndag, som inledde 40-dagarsfastan före påsk, kallades stundom qtiadragesima, ‘den fyrtionde’, somäven kunde vara namnet på själva fastan (därav fr. caréme, ‘fastan’). Den mest kortfattade och samtidigt klaraste framställningen av betydelsen och användningen av den ri-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=