II gått förlorade eller liava i alla händelser icke kommit till vårt tidevarvs kännedom, även omdet finnes de, sompåstå sig havasett dem på något annat håll. Likaledes fimias icke längre hans son konung Knuts, Birger Jarls, Magnus Ladulås’ lagar i det skick, vari de hade kommit från dem. Av allt detta är emellertid Upplandslagen sammanställd. Vilka vaije lagbud tillhör, skall emellertid på sina ställen omtalas, i den mån jag i förbigående har kminat göra iakttagelser och draga slutsatser. Genom närhet i rum och tid närmast lika denna är Västmanna- Västmannalagen lagen. Om icke i den konungarna Birger och Magnus hade omnämnts, skulle jag hava sagt den vara äldre, emedan lagbuden om trälarna äro talrikare, priset på dem också mindre äni Upplandslagen, ävensom straffet för konungsfridsbrott är ohka det, som hade påbjudits av konung Magnus, och så har förblivit ända till vår tid, samt några andra saker, ehuru icke många. I övrigt överensstämmer den med Upplandslagen. Dess upptecknare synes hava varit en biskop eller kanik. Hälsingelagen är både till omfånget mindre och till tiden senare. 13 Dess giltighet sträcker sig emellertid vida över hela det norraområdet. Hälsingelagen Botten, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland. Den påbjöds under konung Magnus Smek, som framgår av denna lags Erfda B., 16:e kapitlet. Dess författare har lånat det mesta från Upplandslagen, men avviker från denna på helt få ställen, följande folkets sedvänja och genius loci, ej förgätande den fäderneärvda friheten. Jag vet icke, omjagskall sätta föreden eller efter den minhembygds Dalalagcneller Dalalag, hittills bekant för få, men över vars första^ framdragande Dalarnes lag ^ Det är icke med visshet känt, när, var och hur Dalalagcn, som är bevarad i en enda handskrift (nuv. cod. HolmB 54), komi Stiernhööks händer. Det första ur densamma hämtade meddelandet lämnar Stierniiöök i sitt av J. E. Almquist utgivna Förslag till Ärvdabalk av år i66vS, varom se Al.mquist, Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686 (Uppsala Universitets Årsskrift 1933: Juridik i), s. 3, 33, 67. Stiernhöök kan hava ägt den som en kär dyrgrip (märk de känsliga orden »min fädernebygds Dalalag»), och det t. o. m., innan han blev blind (se härom Almquist i Rättshist. stud., Bd 2, 1957, s. 199 not 116) men, sedan han omnämnt den i ett officiellt betänkande, hava överlämnat den år 1669 till Kungl. kansliet, varifrån den sedermera har kommit till Riksarkivet och till sist till Kungl. Biblioteket. Det är mycket förståeligt, att han själv avsett att utgiva den av trycket och vidtagit (med sonens hjälp) förberedelser därtill och t. o. m. skrivit ett företal till en sådan edition. Till de första lagar, med vilkaJ. Hadorph inleddesin storartade publikationsvcrksamhet, somkulmineradei Biärköa Rätten (1687), hörde den av Stiernhöök tidigare ägda Dalalagen, som denne förberett för utgivning. Vid StiernhöÖks frånfälle var själva texten uppsatt och därtill hans egen på svenska skrivna Prasfatio. Detta material kompletterades av Hadorphmeden Tryckfelslista, med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=