RB 2

4 mark, under två konungar. Alldenstund de förbundos av samma himmel och jord och även voro blandade med varandra genomäktenskaps- och handelsförbindelser, befiimas de hava levat under nästan samma lagar. Men vilka dessa hava varit, varigenomde fordomväxt samman till en riksgemenskap, är svårt att utforska på grund av en så lagir okända lång tidsrymds stora dunkel. Ty här finnes plats endast för gissningar, då våra landsmäns hela htteratur ännu icke har anträffats, förmedelst vilken kännedomen om en sådan viktig sak skulle hava kunnat nå fram till eftervärlden, och man bör icke av våra dagars eller av för några hundra år sedan stiftade lagar dömaomdessa förstalagar. Skick och bruk, seder och språk förändras antingen genom handel med eller genom invandring från andra folk eller så småningom av sig själva, så att efter några århundradens förlopp tingens skepnad eller levnadsreglerna icke igenkännas såsom desamma; därpå följa även lagarna, icke blott de, somtjäna enskildas intressen och lämpas efter 3 tidsomständigheterna, utan även de, som angå statens grundval och, då staten bör vara odödlig, borde vara ständigt orubbhga. Ingens klokhet har emellertid någonsin i lagstiftningen varit så lyckosam, att Lagarnas väx- han har kunnat gå i god för, att^ lagarna vore mindre imderkastade växlande öden och död än de människor, av vilkas skön de bero; något som man särskilt har haft tillfälle att iaktta härstädes. Ty även om från början och ända från Magog (om® man kan utan att rodna gåtillbakaända dit genomså månganamn ochså mångaårhundraden) här har funnits kungavälde, är det dock känt, att detta under senare århundraden, när en tillförhthgare kännedom däromföreligger, vanhgen har varit osäkert och understundomobefmthgt, då än stormän och nomarker [odagmän], än allmogen själv hava tillvällat sig den högsta makten. Det är därför svårt att utforma en fullt överensDeras första ling * Genom J. E. Almquists studie Johan Stiemhöök och den yttre laghistorien (Uppsala Universitets Årsskrift 1934: Juridik 3), vari denne meddelar nya, viktiga rön angående Stiemhööks arbetens tillkomsthistoria, och den långt senare publicerade detaljerade specialundersökningen av E. Ekvaix, Johan Stiernhööks tidigare utkast till den yttre laghistorien. En jämförelsc meUan oUkheter i utkastet och den slutliga redaktionen (Rättshistoriska studier, Bd i, 1951, s. i8()-205) har det kastats ljus över själva den tryckta textens historia ochbeskaffenhet. — Den under ogynnsamma omständigheter företagna överarbetningen har lämnat spår efter sig i vissa formella onöjaktigheter i den slutliga textavfattningen. I den trycktalatinska texten s. 3 r. 4 ge ... Mt cavere posset, quo minus quam homines ... ingen grammadskt begriplig mening. Det från det föregående underförstådda subjektet leges är det nödvändigajämförelseledet dU minus quam homines, och i stället för quo bör stå quin (skrivet qui). Den föreliggande textförvirringen torde lösas enklast genomden här framlagda emendadonen. * Se G. Löw, Sveriges fomdd i svensk historieskrivning, I (1908), s. 9 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=