RB 2

156 gildareän thenfrälsta.^ Vid sådant dodsfall, säger lagen, är trälen värdefnllare än en fri man. Han ersatte emellertid allt, till dess hon tillfrisknat och ånyo kunde fullgöra sitt arbete; then barn a ambut, han skal warda häinin, til thet än han gitter qwarn draga, och koo iniölckat.^Förutomdettavar hanemellertid bara för lägersmålet skyldig ägaren några örar och dubbelt eller tre gånger så mycket för en kvinnlig frigiven och nästan lika mycket, omnågon utan skada för ägaren illa behandlat en amians träl; något mer, om det gällt en manlig frigiven, ty dessa åtnjöto samma rätt som utlänningar, nämligen engelsmän och södermän^, vilkas ställning icke var densamma somde inländskas.^ Och detta bötesstraff gällde endast den kränkning och den skymf, somansågs vara tillfogad husbonden. Därför ökades det oftamedhänsyn till husböndernas ställning. Omskymfen hade tillfogats en konungens träl, dömdes bötesstraffet högst, närmast där213 efter, omträlen var en hertigs (Jarls) eller biskops, samt högt, omträlen tillhörde en landskapsdomare (lagman), och detta högre än för övriga.^ Men när skada därjämte skett, uppskattades värdet efter lag och efter husbondens (uteblivna) vinning. Då en träl, som tillhörde en annan, blivit dödad, anklagades visserligen icke en fri för dråp, men han ersatte dock dennes värde i enlighet med vad redan sagts, allt efter somantingen husbönderna eller trälarna eller tiderna voro. Detsamma gällde, om en träl dödat en amian husbondes träl; husbonden skulle antingen utlämna den skyldige eller betala den dödades värde. Enligt frankernas Saliska lag® delade husbönderna trälen- ^ Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 15. »Vid sådan död gäldas högre bot för trälkvinna än för fri kvinna.» Övers, av E. Wessén, 1933. Stiernhöök har i sin latinska översättning (servus) icke iakttagit, att annödugh är femininform (serva, trälinna). ^ Äldre Västgötalagen, Giftermålsbalken kap. 6. Den av Stiernhöök trycktatexteninnehåller flera fel. »Den som har barn med trälkvinna, han skall svara för henne till dess hon kan draga kvarn och mjölka ko.» Övers, av E. Wessén, 1946. ® Med su{3erniaf)er eller sundrisker (vilkas beläggstäUen äro anförda i Schlyters Ordbok jämte Glossariet tiU Västgötalagen) ’söderlänning’ avses enhgt Schlyter invånarna i (Europas) södra länder, enligt Holmbäck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 5 (1946) s. 48 not 61 tyskarna; vad Stiernhöök avser med sin översättning Sutidenses, meddelar han icke. * Se Äldre Västgötalagen, Ommandråp kap. 5. ® Stiernhöök söker här lämna en koncentrerad framställning av det i Östgötalagen, Dråpsbalken kap. 14 och Vådamålsbalken kap. 12 förekommandebuk ka bot-systeme t (hedersbotsystemet), somjust innebär —så som Schlyter säger i sitt Glossarium till Östgötalagen, s. 391 —, att en skymf blev desto hårdare bestraffad, ju högre ställning i samhället den innehade, vars heder blivit föremål för skymfen genom dråpet av en hans träl. Se häromK. E. Löfqvist, Om riddarväsen och frälse i nordisk medeltid. Akad. avh., Lund (1935), s. 87-88 och där anförd htteratur. —Om]3ukka bot se även nedan s. 161 not i, 262 not 3, 306 not i. * Lex Sahea, t. 37. c. i (ed. Lindenbrog, s. 329); »si quis servus servumaut ancillam sibi consimilemocciderit, homicidam iliumdomini inter se dividant.» -1

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=