RB 2

I5I genomstöld och rov bortföra eller sälja någon till träldomvar fordom mycket brukligt, även omav dessa tillvägagångssätt det ena var nästan berömvärt och det andra nästan vanhedrande. Känt från de gamla lagarna är att den tillfångatagnes rättsläge återställdes vid hemkomsten^ {jus postUminii), och att de, somtagit hans egendom gjorde sig skyldiga till straff under denna rubrik. De somavlats av trälar och trälkvinnor^, på vad sätt än dessa råkat i Trälars barn träldom, levde under sina föräldrars villkor och i oundviklig träldom; sak samma^ med dem, som avlats av en fri man och en trälkvinna, så framt icke den frie antingen ingick äktenskap med trälkvimian eller som fader köpt sitt barn till frihet. Detta var också riktigt, ty det var icke tillåtet att förvärva något genom en av en annan ägd trälinna, emedan enligt lagen hennes barn tillhörde den, vars träliima hon var; hon förvärvade icke något åt sig själv eller andra, utan blott åt sin husbonde. Därför bestämde också den sachsiska lagen, att den som var avlad av en fri kvinna och en träl följde moderns stånd. På sådant sätt tillkommo trälar; de kallas också enligt den gamla Trälars rätten med en allmän benänming annödugh^, liksomman sade dem vara nödgade (mot sin vilja), emedan de oftast uppträda så, eller, som andra hava menat, emedan vid skördetiden (sompå vårt språk heter an eller and) deras arbete är särskilt behövligt. Annödugh inbegriper emellertid varje träldomstillstånd och ställes alltid emot fri, * Från Andreas Sunessons latinska Skånelagsparafras (Leges Provinciales Terrae Scaniac, ed. A. Huitfeldt, 1590), vilken —som ovan flerstädes (t.ex. s. 59 noten) framhållits —spelat en stor roll för Stiernhöök, har denne hämtat den (utan »Cap».-beteckning) tillagda uppgiften om jus postliminij i Skånelagen (Lib. VI. XVI); Schlyter som noga undersökt parafrasens förhållande till originalet, har icke i den danska texten funnit någon motsvarighet till denna uppgift. Hos HolmbXck & Wessén, Svenska landskapslagar. Ser. 4 (1943), s. 87 återges detta Andreas Sunessons latinska tillägg på följande sätt: »Ät den som återvänder från fiender bör enligt rätten omegendoms återgång (jure posdimirui) återställas allt somkan visas ha varit hans vid den tid, då han blev fången. Och vad han då lagligen kunde kräva tillbaka såsom olagligt fråntaget honom, skall han också kunna kräva tillbaka vid tiden för återvändandet, utan att någon hävd skall kunna skada honom.» ^ Se Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 14-26. ® Det olim, ’fordom’, som helt oväntat här möter i Stiernhööks latinska text, är läs- eller tryckfel för item, ’likaledes’, ’sak samma’. —De tre partiklarna olim, etiim och item äro, när de i Stiernhööks »sättmanuskript» varit något vårdslöst skrivna, utsatta för förväxling, varpå flera exempel kunna anföras och även hava anförts i noterna; itemtordevara det ord, somkräves i satssammanhanget. * SomSchlyter klart har uppvisat i sin Ordbok (1877), s. 31 s.v. annöjjogher, är detta ord ett adjektiv, avlett av nauö, ’nöd’, som är att jämföra med isl. ånauö, ’nöd, tvång pålagt någon’; detta adjektiv betyder ’i nöd (o: i träldom) stadd’. Denna ordförklaring (somär StiernHÖÖKs första alternativ) omfattas även av K. F. Söderw.all, Ordbok, Bd i (1884 ff.), s. 42. Stiernhööks andra alternativ (av an eller and ’skördetid’), som han uppger härröra från aliis ’andra’ och som han tydligen icke rekommenderar, är helt förfallet. 206 namn

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=