RB 2

148 misstager sig grovt, ochhan kan icke ursäktas, dåsakenär så tydhgoch klar, jag tillägger också färsk. När han skrev sin historia, hade näniligen knappt etthundrafemtio förgått, sedan träldomen helt och fullt upphörde, att icke nämna de äldsta lagarna, med vilkaträldomens hela lagliga innebörd nu skall här tydhgt förklaras. I den yngsta lagen fnmas spår av den och själva ordet Trääl som med dess kända betydelse^ töjer själva saken. När Tacitus^ skriver om svearna, tilldelar han demsärskilt trälar; hansäger; nec arma, iit apudcceteros Qermanos, inprotniscuo, sed clausa sub custode, et quidemservo, quiasubitos hostium incursus prohibet Oceanus. Otiosaporro armatorummanusfacile lasciviunt. Enimvero neq. nobilem neq. ingenuum, ne libertinum quidem, armis prceponere, regia utilitas est. Trälar hava således funnits hos oss både före 203 och efter kristendomens införande. Vi skola först tala om deras ursprung, därefter om deras benämningar och olikheter, om deras ställning i allmänhet och i enskildheter osv., sedan huru trålarna frigåvos och när och av vilka orsaker träldom här helt avskaffades och upphävdes. Trälar kunde komma i denna ställning antingen med eller mot sin vilja. Frivilhgt, när någon gav sig i träldom antingen mot betalning eller t.o.m. utan. Vem skulle kunna tro det? Då ingenting synes vara mera naturenligt än att leva efter ens eget fria skön, vartill även de oskäliga djuren drivas! Men faktum framgår av den forna rätten, där det finnes ett förbud mot att någon antingen ger sig eller mottages till träldom: Hafwi ingen wald at gifwa Trälamas ursprung skede i Sverige (1897. Skrifter utg. af K. Hum. Vetenskapssamf. i Upsala, Bd 5; 6), s. 2-41 och den där anförda litteraturen, särskilt M. Calonius, De prisco in patria servorumjure. Diss., Abo, 17S0 ff. (Opera omnia. Vol. i, 1829, Sthm, s. 129-344). (Detta Calonius’ arbete är i sin helhet övers. tiU svenska avJ. W. Liffm.an, De forna trälarnas rätt i Swerige. Jönköping, 1836). ^ Även om etymologien av ordet träl enligt Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922) s. 1919 är omstridd och dunkel, var dock dess betydelse fullt klar, då konung Magnus Eriksson år 1335 den 28 jan. för Västergötlands och Värmlands lagsaga stadgade, att ingen kristen mans eller kvinnas bamskall vara eUer kallas träl (maa aldrigh prael xlder ambut wxra alder petta namn bxra), tryckt efter ett (1697?) förlorat original av J. Hadorph i hans som bihang till Biärköa Rätten 1687 tryckta samling »Några gambla Stadgar», s. 10 f. och efter denna edition omtryckt i Dipl. Svec., Vol. 4 (1853—56), s. 407 f. Omdenna Magnus Erikssons under eriksgatan utfärdade stadga och dess text se nedan s. 166 not 6 och 219 not i. ^ Tacitus, Germania kap. 44. »Och vapnen äro icke, somhos övriga germaner, i var mans hand, utan förvarade under uppsikt av en slav, emedan plötsliga infall av fiender hindras av Oceanen, och vidare beväpnades händer, omde äro sysslolösa, lätt förfalla till självsvåld. Förvisso hgger det ju i konungens intresse att varken sätta en ädling eller friboren, icke ens en frigiven som uppsyningsman över vapnen.» Övers, av P. Persson, 1929. — Stiernhööks otiosa är tryckfel för otiosce.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=