130 första hand samtycke av den närmaste arvingen till den, som skulle adoptera; han borde vara tjugo år gammal eller mera. Därefter vid177 rörde dessa tre, den legitimerande, hans närmaste arvinge och den, som skulle legitimeras, framför kyrkdörren i församlingens åsyn den heliga bok, som prästen framräckte, varvid den adopterande sade: Jag legitimerar denna man eller kvinna, att han (hon) må besitta allt vad jag giver honom (henne) och full rätt till de arv, som hemfalla åt de adopterade. Och den så legitimerade eller adopterade kungjorde vart tjugonde år sin legitimation, till dess att han tillträtt arvet. Han kunde emellertid varaarvingeicke blott till den, somadopterat, utan även till andra, vilkas arvinge han själv var. På så sätt avdömdes målet mellan Ulv Tordsson å ena sidan, å hans hustru Gudruns vägnar, och å andra sidan Gunnar Eriksson angående arvet efter Gudruns farmor Ragnild, vars son Herjulv adopterat Gudrun och hennes systrar. Även i Danmark var adoption införd, men blott av naturhg son, ett slags legitimation^, för att denne skulle kunna besitta arv, och den skedde offentligen och på tinget. Den sålunda adopterade skulle efter sin fader dock blott ärva hälften mot de övriga bröderna, men fullt efter sin moder och faderns övriga fäderne- eller mödernefränder, såsom övriga lagliga arvingar. Varje annan formav legitimation var icke blott 178 obekant för de gamla lagarna, utan även av demogillad. Jag vet dock icke, omicke götalagarna brukat den, säkert kanjag emellertid icke påstå det; enhgt en viss lag gavs den nämhgen åt dem, somsynas hava adopterat. Nämligen att en adopterad med friboren moder skulle ärva den adopterande, men icke tvärtom, men med undantag av när någon var genom blodsband närmare släkt i första led, dvs. son eller dotter, broder eller syster, fader eller moder. * Om legitimation under medeltiden se Chr. L. E. Stemann, Den danske Retshistorie indtil Christian V:s Lov (1871), s. 381-390: Uasgte Born. Se även nedan s. 142 not 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=