89 nom, och att han, även omhan för ögonblicket är oskyldig, likväl straffas för en skuld i det förflutna; detta togs även hos perserna i 124 betraktande vidstraffets bestämmande. Detta är en orsak, och kanske den förnämsta, till att en sådan bevisning så länge fördragits. En annan består i oviljanmot tortyr^, som man aldrig tillåtit, icke ens vid halvbevisade brott, ty den trodde de vara ett straff för ett uppenbart brott, icke en väg till dess uppenbarande, och därför överlämnade de icke tveksamma saker åt sträckbänkar och pinoreskap, utan blott åt vissa gode mäns samvete. Dessas omdöme behagade mera ett tappert och fritt folk än att med sträckbänkar framtvinga en osäker bekännelse och genom ihjälplågning gradvis stiga ned till de yttersta straffen. De ansågo det vara en räckligt stor pina att, på grund av att tvisterna uppehållits genom så många rättegångars krokvägar, länge släpas mellan hopp och fruktan. Acerbissima enim crudelitas est, som Seneca^ säger, quce trahit poenam: et misericordice genus est, citb occidere [quia tormentum ultimum Jinemsui secum offert, quod antecedit tempus, maxima venturi supplicij pars fuity; det är tillräcklig tortyr att brännas av processernas så långvariga låga. till- ^ H. Munktell, Tortyren i svensk rättshistoria. Ett bidrag till strafFprocessrättens historia (Lychnos, 1939, s. 102-135; 1940, s. 132-165) har givit en utförlig, på domsprotokoll och domböcker stödd framställning av den faktiska rättspraxis och även lämnat en lika värdefull redogörelse för svenska rättslärdcs uttalanden därom genomtiderna. Om Stiernhöök uttalar han sig 1939, s. 126 f.; 1940, s. 140. Se även G. Inger, Das Geständnis in der schwedischen Prozessgeschichte 1 (1976) med sakregister. Bevisning genom edgärdsmän avskaffades icke förrän 1695. Kritik hade dock långt tidigare yppats. ® L. Annaeus Seneca (filius). De beneficiis, II, 5. »Ty mycket brutal är den grymhet, som förlänger straffet: det är ett slags barmhertighet att snabbt döda (emedan tortyren för med sig det yttersta slutet på sig själv, har den tid, somgår före, varit den största delen av det kommande straffet)». ® Här slutar Senecacitatet; de följande orden —satis est tormenti tam diuturna litiumfiamma uri, »det är tillräcklig tortyr att brännas av processernas så långvariga låga» —innehålla ävenledes en träffande reflexion.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=