84 lärare. Sannolikt är traditionen oeksä riktig när det gäller den allra liu-sta korta tiden av hennes Längholinsvistelse. Hon berättar i sin självbiografi oin färden till Längbobnen oeb den fcirsla liden där: .Man satte mig i en liyrvagn. omgiven av stadsvakter, .tag förblev ntan sansning liela vägen till spinnliiiset ett stycke nIom Hornstnll oeli öp])- nade ej mina ögon förrän på eftermiddagen, då jag fann mig helt allena liggaiute på golvet i en mörk arrest med en vattenskål oeh ett glas vin bredvid mig. Ännii hade jag ingenting smakat på dygnet. Då jag tog i vinglaset tiöixte jag ett skrik fönstret oeh såg därntanför ni)pstaplade alla spinnlnisli jonen, som l)etraktade mig. .tag ville ilå stiga npp oeli flytta mig i en vrå mulan deras åsyn men fann mig oförmögen att stå på mina fötter ntan återföll tillltaka |)å golvet. Kl. 7 omaftonen kom Ullholm. med lumom min syster oeli Bengt samt min jungfru. De medhade en säng oeli sängkläder, även min guldklocka, den jag hade glömt i arresten, dit allt folket, så snart jag lilivit hortfiird, hade inrusat för att avskriva de verser jag hade tecknat på muren. .\lla hade haft min klocka i sina hämler. betraktat den men återhängt den |)å sin krok, blott några tråd- och silkesnystan. gamla handskar m.m. hade de tagit och delat sig emellan. Md min jnngfrns ankomst skyndade hon att bädda sängen för att få mig från golvet, men då min syster, som hjälpte att kläda av mig, drog av mig strninporna, följde allt skinnet med av fötterna. Jag hade rle tre timmarna om morgonen gått med en sådan våldsamhet att skinnet på sådant sätt lö|)t a% dem. bältskiiren. som dagen därjiå förband fiitterna, sade att detta hade befriat mig från slag, emedan det dragit bhulet netl från huvudet. Om natten sjuknade jag mycket illa, fick en böld och inflammation i liröstet men hade likväl förmåga alt om aftonen, innan min syster återvände till staden, skriva till min mor, vilken man önskade skulle förbliva i okunnighet om mitt öde, att hertigen givit mig fullkornlig nåd och att jag endast förvarades ännu en tid på en lantegendom, där jag befann mig rätt väl. hon lever ännu» — jag såg n|)|) till Sedan bon berällal oin ett erbjudande frän en fängvaktare alt låta benne rymma, fortsätter bon: När jag tillfrisknade, kommo ledamöter av kommerskolleginm för att säga mig att de påminie sig hur älskad min salig fader varit under den långa tid han var deras j)residcnt. önskade således visa hans olyckliga dotter samma känsla, och i hänseende därtill att s|)innhnsbyggnaden var kollegii tillhörighet, hade de låtit tillreda och möblera åt mig tvenne rum och kök, oberoende av arresthusen och med utsikt åt en trädgård samt egen utgång, som tillslöts med en stor järndörr, vilken fångvaktaren skulle låsa alla kvällar och för mig åter öi)pna om morgnarna, endast jag ville lämna mitt löfte att ej missbruka denna frihet, varigenom jag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=