55 oordning. Order gav.s att hans kontor omeden)arl skulle förseglas. Davarande spinnhusdireklören och rådmannen Johan Wik anmäler einellerlid lill kollegiet dagen efter dödsfallet, »men somavlidne inspektören Fliigers kontor icke kunnat förseglas i anseende därtill att liket komme att intill begravningen stå i samma rum, så har Fl()ger.s pulpet i närvaro av anhöriga blivit förseglad och sedan inflyttad i kollegii sessionsrum på spinnhuset». Redan dagen efter dödsfallet anfiirde Lissander till kommerskollegiels j)rolokoll alt Flöger »inkräktat sig flera friheter än vad slat och författningar Ix'visligen giva anledning» och i ett yttrande till protokollet den 24 oklohc'r 1774 omtalar han att när kollegiet 1771 Firmätl Fl()ger all rt'dovisa sin fih'valtning hade man i redovisningen och vid närmare granskning pä sj)innhusel »hefunnit vad fiir en (■)j)pen väg var lämnad till flera slags egennylta och idan att någon kontroll vore imijlig: alt beständiga klagomål spordes av spinnhushjonen, att spinnhnshyggnaden var ganska bofällig». Det var niklvändigt att (‘gennylla ftirehyggdes. »Detta sistnämnda var av sä mycket större vikt, som inspektören genom revisorens provisionella anmärkningar redan var beträdd och inerlygad om en sä konstig metod alt fiirsnilla publika fonden, som lälteligen kunnat undvika den skar])synlaste revisors uppmärksamhet, och varigenom han inom tvenne är vunnit en summa av 2 326 dal. 28 (ire kmt, andra och nu'ra betydande tillgrepp att förtiga, medan hans hastiga fränfälle liimnade revisorn rådrum till räkningarnas formliga överseende.» »Flöger kan fä flera efterträdare av lika tilltagsenhet: vad han sparade i killeln saknades i fångarnas portioner nuMi kinuh' ej bevisas. Ilan upphandlade lärfl till lintyg ät fångarna, men när hans riikning en gäng formeras tVir sista året, sä hirer skiinjas att härmed icke redeligen tillgått. Han utskrev ärligen mer än 190 famnar ved. vilka onuijiigen kunnat ätgä.»-^ Om arrendalorerna tyckte Lissander i samma yttrande all de gjort åtskilliga ändringar till arrestanternas fiinnän. och all delta hos Lissander inte var någon merit framgår av hans rekommendalion all jämföra förordningen (utspisningsstalen?) av 1741 med 1707 års räkenskaper; vid arrendets upphiirande hade nämligen samma spisordning hihehällils som under arrendetiden. Kollegiet hade inte fått någon kännedom om när arrendalorerna iindrade matordningen, konstateras litet surt. Man kan ju tycka alt arren-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=