RB 18

21 ICpisli'In nr (54 j'er också cii ur cU‘t hlivaiido spiiinhiishjonots liv: Lördan hon dansar, oin söndan lion tif'f’er, måndan hon virvlar sin sjiinnrock så lält, tisdan står hon liir käinmMsrätt, så sniird och niilt. 1 (Icii iiiulcrliara (“pislcln nr 48 oin Ulla Winhlads hemresa från l^ssinifen en soininarinori'on 17(il). »Solen glimmar blank och Irind». far de glada natlsiiddarna frirhi Långholmen, men dess spinnhus föiranledm' den gången inga komnienlarer. kanske för att byggnaderna knajipast var synliga från Mälarsidan. Ulla varnas dock föiral! pallen en gång kan komma alt leda henne till salpetersjuderiel milt emol jia Kungsholmen, där de kvinnliga hjonen från tukthuset på Norrmalm en tid arbetade. Om vardagens arbetsliv på sjiinnhuset får man en uppfattning av f(")ri‘slåndarnas berättelse till kommerskollegiet, daterad den 19 april 1784 och undertecknad av (Irid)!) och Liedner samt märkligt nog också av Liwijn.-'* Den avser tiden från 1781. Arbetsdagen var grymt lång. ännu längre än den som praktiserades vid tukthuset. »Alla s(")ckendagar. så vinler- som sommartiden uppväckes folket med ringande kl. 4 om morgonen, och måste envar stå vid arl)etet från kl. 5 om morgonen till kl. 7. 8 och 9 om aftonen allteftersom var och en iir flitig till all giira ifrån sig del fcirelagda dagsarhelel, som bliver dem pålagt efter envars ålder och krafter till 1, 1 1/2, 2, 2 1/2 sträng all spinna om dagen eller skrid)l)a och karda i pro- |)orlion.» Det arhetsmalerial man pa spinnhuset sysslade med under del birsla decenniet av husets verksamhet blev inte representativt för verksamhetcMi i slorl under husets hundraåriga tillvaro. Klädesullen skulle ju bli dtm helt dominerande. Nu, 1784, sägs de unga och friska vara sysselsatta med spånad av kamull och kulört idl, varav i värjt' fall kamullen ansågs innebära elt ganska kvalificerat arlH'le. »de medelmålliga och något aldriga» med kliidesidl, och d(' gamla och sjuka, som iule förmådde stå och spinna klädesull ])å de slora rockarna, fick spinna lin och blår. Ullen liimnades främst från Harniingen men också från några andra manufaklurier. Del färdiga garnet levererades sedan tillbaka till dessa. Lin och blar spanns ål jirivatpersoner. Man hade

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=