163 skiilU* iindtM'liifla fan^'hevakningens arbefe.» För ingen del knnde Mankell vara ined oin en sa »våldsam nd)l)ning av vår siral't'lagsfil'tning» ntan yrkade avslag/’’ Mankells anfydan, all Wieselgren nyligen varinf busvarat prygelsirari'el avser en debatt i första kammaren den ‘24 februari 1892. då Wieselgren hävdat, att prygelstraffet vore det enda effektiva medlet mot de mest svårhanterliga fångarna i gemensamhetsfiingelset och att avskaffandet av detta straff skidle innebära t“n fiirsvagning av den nödvärnsrätt, som fångbevakningen äger. Debatten hade väckts genom en motion av Mankell om prygelstraffets avskaffande, och lagutskottet hade enhälligt tillstyrkt skrivelse till Knngl. Maj;l i frågan. Första kammaren avslog ntan votering lagutskottets hemställan, »varigenom den såInnda har räddat i)rygelstraffet i fängelserna», tillfogar en tidning spydigt.'* Wiesetgrens i)reslation att vända oj)inionen i kammaren till fiirdel f<")r sin mening var onekligen i och f(")r sig styv, men man hade (inskat att skickligheten använts bir ett bättre syfte. Med ingången av 1907 Ixu jade lagen av 22 jnni 1906 angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum all tilllämpas. Med den borttogs del avdrag för celltiden, som medgivits enligt 1892 års lag. Den. som var dihnd till straffarbete, sknlle hållas i enrum hela strafftiden, om denna inte (iversteg tre år, och där straffet var hingre, under de tre lorsta åren. Fängelsestraff sknlle alllid utslås i enrum, om inte binder i form av sjnkdom eller annat fiirelåg. Den nya skärpningen av frihetsstraffen niislan simigs in i lagstiftningen i och med samtidiga väsentliga mildringar i strafflagen genom införande av villkorlig dom och villkorlig frigivning. Wieselgren hade vunnit sin slntliga seger, men bara nagol ar efter hans diul böreslog fångvårdsstyrelsen vissa liittnader i cellstraffet. Det tredje celläret ansågs nn särskilt tyngande, tvärtom alltså mot vad Wieselgren hävdat, och gjorda nnders(>kningar hade bekräftat att det långa cellstraffet friiinjade tnberknlos och sinnessjukdom. Ffter flera uppluckringar skidle d(“t sa småningom komma att helt (övergivas.” Antalet cellfångar med strafftider på mer än 2 år pa Långholmens centralavdelning var fiire 1892 obetydligt, ööd slntet av 1890 redovisas bara 79 medan 335 vistades i gemensamhet. \Md
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=