RB 18

133 l)<)ljor sig bakom sfyrelsens konstaleraiule imijligon skräck och 1'asa (‘)vcr all nägol sädanl var möjligt? Om sä var fallet fick man i cn officiell bcrätlclsi' inte lägga in nägra emotionella funderingar. .\rsber;illelsen var underskriven av generaldirektiiren ^'ilhelm SlräU*. och han hann med att innan han 18(>7 hlev landshövding avskt'da 'rellander. kanske det hiista han gjort under sill lioäriga chefskap över den svenska fångvården. l'dl j)ar av tidens herömdheler uttalade sig välvilligt om den 'läälanderska regimen, framfeir allt ('.rusenstolpe, som skriver: .\ll en till sill natur så hiMlrövlig gren av statshestyren som fångvården kan åstadkoinma liugnaiule resnltater, låter visserligen paradoxt, men är icke desto mindre säkert, åtminstone vad fängelset å I.ångholnien lieträflär. oeli att resultatet där är lingnande, därför slår det allmänna i främsta ninimet och huvudsakligen i förhindelse hos kommendanten på stället, kajilen F. Tellander, vars förtjänster vältaligare lovordas av lakta än genom granna fraser. Man hehöver hlott kasta en hliek på följande antentica: l’p|)gifl å del vid I.ånghohiis straff- och arlielsfängelse vid varje av nedannämnda års början kvarstående tänganlal och den genom dessa fångars arheten berörda fängelse tillskyndade nettoliehållning: \i 1 1804 18'),) 1 S.ät) l.Sä? Ö2‘) fångar äöO .'isa ()37 187:14.2 riir h:eo ä 71 ti: 11.8 744:42.2 10 7ää:2ä.l 1 23 870: 2. Den så skarjit i ögonen framstående skilhunl i inkomsterna från året 1853 till 1854 och framgent torde i fiirsla rummet höra tillskrivas den l aska (')\ ergången t rån det niistan kaotiska virrvarr, som före och nntler det förstnämnda året vid fängelset i alla grenar ägde rum, till den stränga ordning, i synnerhet i discii)lin;irt hänseende, som vid 1854 års början hl('v införd och sedermera allt framgent iakttagits och utvecklats, vilken nalnrligt\is också tvingade till en alldeles ny omst()])ning av såväl ekonomin som ock arbetenas hedrivande ocli rerlovisande, iivensom alt den mera allvarliga tillsynen och den alltid på lag och föreskrifter grundade behandlingen av fångarna snart visade den goda verkan av att ej allenast ini)lanla hos dem snial: för arbete utan också alt till skicklighet s(ika utbilda och n|)|)driva fångens anlag för särskihla hantverk. Hehållningen, som vad ovan synes så bety<lligt förökats, blir med säkerhet ännu betydligare under innevarande år med anledning av de i grannskapet pågående .Statens järinägsaidäggningar, därvitl ett större antal fångar undei’ sommaren blivit använda och tortfarande komma att användas, alldenstund, j)a sätt av en i Stockholms Dagblad den 8 september in-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=