III. STRAFF- OCH ARRETSFAXGELSET. 1848—1885 Den januari 1848 ntlärdade sfyrelsen t'()r fängelser oeh arbetsinrättningar i riket ett i Svensk författningssamling intaget eirknlär angående arbetsorten f(")r straffångar oeb andra till allmiint arbete fiirfallna personer in.in. 1 eirknläret bar den anstalt, som detta arbete skildrar, fått nya benämningar. I styrelsens likaledes i .Svensk fiirfattningssamling intagna eirkidär av den 10 juni 1847 hade den kallats »eorreetionsinrättningen på Långholmen»: nu använder styrelsen, då det gäller frågor om fångar, orden »straffoeb arbetsfängelset» oeb då det giiller frågor om personer, som diimts till allmänt arbete, orden »allmänna arbetsfängelset». .\tt två benämningar använts torde ha berott })å att man i fråga om de f()rsvarsl()sa ville undvika ordet straff. 'Fill straff- oeh arbetsfängelset skidle fiiras pä viss tid diimda straffångar fran .Stockholm samt .Svealand och Norrland. .\tt ordet straff infiirts i fängelsets benämning häntyder pa att antalet fiirsvarsHisa sjunkit oeb antalet straffangar ökat. så att de två grupperna hade samma numeriir. omkring 280. I’tiiver de tvä huvudkategorierna strafffangar och fiirsvarsliisa fiirekom 1848 ett fatal livstidsfångar (1.4). frivilligt inskrivna birsvarshisa |4) och s.k. bekännelsefångar (10). De senare utgjordes av fiir grovt brott atalade personer, mot vilka framförts stark men icke bindande bevisning. .Jämlikt 17 kap. 47 § rättegångsbalken insattes de })å fängelse för att av fängelse])rästen fiJrmanas till bekännelse. De skulle från Ixirjan hallas helt sj’ssloh'isa, men efter 1840 fick de syssla med enklare arbeten i sin cell. .\ntalel bekännelsefangar var obetydligt. 1’nder st(">rre delen av 1800-talet redovisas pa Långholmen bara en enda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=