118 larvarvel), sa län4»e inrällningen arrenderade delta. Senare byggde man pråmar på ängen omedelbart öster om Långbolmsbron. Stenarl)etena slräeker sig över många deeennier, oeh det l)lir anledning återkomma till dem.-*’ I'nder de första åren efter 1825 hade jii byggnadsarbetet på själva Långholmen en klar dominans. De arbetande beliinades på ett f()r nutida anslallsförhållanden något egendomligt sätt. Del beter i ett styrelseprotokoll från 1826: I avseende på den daglön ntöver fångtraklainenlet som redan blivit beviljad de korrektionister, vilka användas till arbete i oeh lör nybyggnaderna på Långholmen, föiH)rdnade styrelsen att densamma borde, fr.o.ni. den 1 nästkommande december räknat, utgå i följande ordning och belopp, nämligen att fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 80 se|)lember varje arbetande korrektionist in natnra erhåller: om morgonen till friikost en s.k. snnt (brödkaka) och en jungfru brännvin försatt med beska droppar, till aftonvaial en snnt och ett kvarter öl samt i kontant två skilling banko om dagen, vilka för arbetarnas räkning insättas i sparbanken. Fr.o.m. den 1 oktober t.o.m. den 81 mars: till frukost en snnt och en jnngfrn brännvin med ovanberörda tillsats. Till aftonvard en snnt och i kontant en skilling banko, som jämväl varder den arbetande fången till godo i s|)arbanken insatt, kommandes likväl de. som förrätta smides- och snickarearheten för inrättningens räkning vid Ijns om morgnarna och om aftnarna till kl. 8 att erhålla ett kvarter öl var och en. Del legitimt tilldelade (det och brännvinet fcörorf^akade kanske i oeh för sig ingen oreda inom inrättningen, men tillsammans med allt som tydligen smugglades in blev situationen snart myckel besvärlig med slagsmål och våldsdåd. I januari 1881 ersattes ölet med 1/2 lod sm()r (c:a 7 gram) och i juli 1888 talar styrelsen i ett protokoll om niidvändighelen att stänga alla vägar fcir åtkomst av brännvin bland korreklionisterna. Soldaterna vid garnisonen f(")rbjuds uttryckligen att skaffa brännvin åt korreklionisterna. och birsäljning av starka drycker i soldaternas kasern eller i corps de gardet fick inte birekomma till vem det vara må. då sådant var ovärdigt militär trupp i allmänhet och alldeles särskilt den som fått sig anbirtrodd en sådan bevakningstjänst som den vid Långluilmen. Senare sades, att man fick gå försiktigt fram med inskränkningen i brännvinet, eftersom fångarna däri såg en rättighet lika gammal som korrektionsinrättningen. Ibland avancerade korrektionisler till vaktknektar, och då fick de ännu 1884 en sup pr dag. Så sent s(3m i berättelsen bir 1841—42 skymtar legitimt brännvin
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=