II. SÖDRA KORREKTIONSINRÄTTXINGEN 1825—1848 All sälla ärt“l 1825 som ^räiis mellan spinnhiisels epok och korreklionsinrallninf'ens har ell visst berättigande genom all fiirvallningen delta är lades i händerna pä en särskild styrelse, den lilivande fängvärdsstyrelsen. (Iränsen är emellertid ganska godlyeklig. Namnet korreklionsinrättning och de lagar och förordningar, som reglerade tillförseln dit av arrestanter eller korreklionisler, som de hcirjal kallas. n[)pträder längt före 1825, och det h()r oeksä ohst'rveras, att det egentliga spinnhnsklientelel, kvinnorna, som jii utgjorde flertalet av kängholmsanstaltens heläggning. f()rflyltades frän Längholmen i)ä sommaren 1827 och all inriittningen fijrsl dä intriidde i sin kommande funktion all vara en anstalt enhart för män.' Lagstiftningen angäende »syssloKisa och vanartiga personer» var nnd(*r 180()-talets första hälft livlig. Ar 1804 - hade stadgats om upprättande av allmänna arhetsinrättningar. Där sknlle sysslolösa och vanartiga, ulan att de som tidigare skett blandades med verkliga hrollslingar. under upj)sikt sysselsättas med arbete mot mkllorfligt underhäll och viss l>elalning. Ftirordningen avsäg l()sdrivare och landstrykare, ur rullorna strukna .soldater samt betjänter, drängar och gesäller ulan anställning. Märkligt nog gällde fcirordningen oeksä frigivna fästningsfångar, om de saknade laga näringsfäng. Blandningen av ostraffade personer med folk. .som i varje fall tidigare varit brottslingar, blev jn pä sä sätt oundviklig. Arhelsinrätlningar enligt 1804 ärs fiirordning upprättades i Karlskrona och pä Sveaborg. Den senare inrättningen bortföll ju
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=