41 besliil oc'h bef'iiran soin regeringen hade nppdragils och anförIrotfs al riksiinkedroUningen oeb de hciga riksäinbetsinännen. Ingen snin heist hänvisning till Karl (Inslavs testamente gores salnnda.' Detsamma giiller den berättelse om sin hirvaltning, som fih'- myndarna den 18 deeemher 1(>72 (iverlämnade till konungen vid hans regeringstillträde. Även här undviker man sorgfälligt att åberopa testamentet som riittsgnind för förmyndarregeringen. Det berättas visserligen, att Karl Gustav på dcidshädden genom ett testamente tillkiinnagivit sin yttersta vilja om rikets administration och regering samt att detta testamente efter hans död hiretetts för ständerna. Ktt stort antal såväl av rådet och rikets mest betrodda män som av ständerna hade emellertid icke kunnat inställa sig i Giitehorg. Med hänsyn härtill och då saker av så stor vikt krävde noggrant (ivervägande, hade man enhälligt beslutat att låta testamentet vila och bero till den kungliga begravningen, alldeles som om det varken hade varit rört eller sett. Samtidigt hirklaras dock att testamentet lämnades i sitt högsta värde och att man tänkte hehiirigen hedra och viirda det. Att det i Gcitehorg uppdrogs åt änkedrottningen att med två vota presidera i rådet som interimsregering fiirklaras ha skett på ständernas fria val samt av viirdnad för den diide konungens minne och med hänsyn till del intresse som kungamodern hade i sonens fiirimftiga uppfostran och lyckliga regering. Xär relationen efter en skildring av fredssluten och Karl Gustavs begravning återkommer till regeringsfrågan. fiirhigås alldeles testamentets vidare (iden. Som stiid för regeringens shdliga organisation på Stockholmsriksdagen åberopades l(i84 års regeringsform och de lyckliga erfarenheter man haft av denna under Kristinas omyndighet. Av samtliga ständerna något fiirändrad och fiirhättrad med hiinsyn till tidens krav hade den lagts till grund för den nya fiirmyndarregeringen. 1 kraft av denna regeringsform och »stiindernas gottfinnande» hade presidiet i regeringen uppdragits åt riksänkedrollningen nn som på Giitehorgsriksdagen. lAi antydan till testamentets innehåll giires dock i förmyndarnas IVirklaring, att de åtagit sig det lunga värvet på grund av viirdnad H.4I' 1()72, l)il. .‘5, s. f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=