2ö han skulli' finna sill »contenteinenl och niije». PA denna liirsäkran hade Adolf .lohan ITn lriisIal all fa del i fcinnynderskapel, da han icke på annat säll kunde fcirviinla något »conlenlenienl». Xågon kategorisk resolnlion hade han dock icke fåll fiirrän efler riksdagens slut. Då lian hesväral sig (iver en så »sen och prejndicerlig resolution» fiir slalssekrc'leraren, som överbringat den. hedrades han ined en uppvaktning från rådel. Härvid hade det yttrats, all regeringen och rådel hoppades, att hertigen icke skulle hegära mera ;in som slod i deras makt. Han hade därav sliilil sig till. alt d('l icke gick att giira nagol ål saken, då ständerna ålskills. men reserverat sig alt påminna vid liimpligare tillfälle. Han hirklarade nn. all honom velerligt hade* leslanuMilel icke i något av samtliga riksens ständer underskrivet lieslnt hlivit diidat eller upphävt. varIVir han ansåg del iinnn vara i kralt. Han hade ick(‘ fått del av nagol skiil. varftir en så hiigt l(>rljänl konungs yttersta vilja och tnllmakl hlivit hirkaslade. och han ansåg sig icke sjjilv ha fiirverkal (han. Ingen riillsinnad patriot kmuh' fiirtänka honom, all han luidgals påminna omvad Karl (Inslav till konungens och rikets vällard hade anhefalll honom. (Ind. samvetet, den döxle konungens yll(‘rsla vil ja, hlodshandel och naturen jämte all andlig och viirldslig men siirdeles Sveriges lag kriivde. att han gjorde delta. Han hegiirde d;irf()r. all iirendel skulle lagas npp till (iverliiggning med råd och sliinder. så alt man till sist måtte knnna falla heslnt om testamente och fullmakt. Skrivelsen till Knngl. Maj:l stiker alltså giira giillande. att testamenlel aldrig genom något verkligt liindande heslnt f(">rkaslals och alltså var i kralt. Dim samtidigt till rådel och de fyra stånden likalydande ingivna framstiillningen är upplagd på ett annat siill. Den nlg(‘)r väsentligen (mi sammansliillning av argument f(>r att teslamenlel enkannerligen ilraga om hertigens i)erson skulle hållas och verkställas och har i huvudsak IVitjande innehåll. Hertigens niira hlodshand med konungen samt trohetsplikt mot honom och riket fiiranledde honom att vända sig till ständerna. Han fann del niimligen icke fiirsvarligl vare sig inföir konungen ('Iler Sveriges sliinder och inbyggare att stillatigande ga finhi del npi)drag konung Karl (liislav anfintroll honom pa sitt yttersta, rpjxlragel innehar all s(' till. att den diide konnng('ns testamente
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=