RB 13

176 skottet emellertid, att ett sådant tillägg skulle införas och skriften renskrivas.*® Dagen därpa. den 8 mars, togs så frågan upp i ståndens plena. I sin föredragning på riddarhuset gjorde lantmarskalken gällande, att man i SU »utav ett tillfälle» fåll se några rådsprotokoll, som befunnits anslötliga, och funnit det nödvändigt att de undanröjdes. Protokollsextrakten och skriften upplästes av Lejonmark. Lantmarskalken underströk, att rådet bättrat sig och ändrat sina meningar, i synnerhet vid riksdagarna 1680 och 1682. Men det gällde nu att annullera de kvarliggande protokollen. Gyldenstolpe gjorde emellertid även ett par sakliga kommentarer somäro anmärkningsvärda. Det gällde först och främst tolkningen av lagens ord, att konungen ägde styra sitt rike med råds råde. Rätta meningen var, hävdade lantmarskalken, att kungen skulle styra sitt rike med svenska råd och icke med några främmande. Ty förklarade han, då lagen gjordes, voro alla tre kungarikena tillsammans och därför stadgades försiktigtvis, att varje rike skulle styras med sitt eget råd. Vidare åberopade han inför ständerna, på samma sätt som han gjort i SU. de angivna bestämmelserna ur landslagen som stöd fiir alt kungen stode över lagen. Avslutningsvis inskärpte han niklvändigheten av alt alla såväl i delta som i andra mål kände sin skyldighet mot konungen. Med undantag av ett inlägg av Cojet. som uppgav att rådet 1672 vid någon diskussion med Taubenfelt kommit till riddarhuset och där förklarat, att rådet endast vore konungen »a consilio». förekom enligt protokollet ingen debatt. Den uppsatta skriften godkändes av alla tre klasserna.*** 1 ärkebiskopens föredragning för prästerna framställdes saken på följande sätt. Med konungens tillåtelse hade tidigare års rådsprotokoll granskats i SU. Härvid hade man funnit, att dåvarande kungliga råd under minderårighetsliden och sedermera tillägnat sig stiirre myndighet i ämbetet än som tillkom dem, vilket var Kungl. Maj:ts »h()ge rätt och välde till förklening». Sedan huvudpunkterna i de förgripliga meningarna angivits. HSH 28, s. 276 f. « R.4P 1689 8 3 s. 341 f.; HSH 28, s. 292 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=