127 geiioinlortl rättslig nktioii mot Rälainl) skulle alltid i vida kretsar uppfattas som en rent politisk fiirlViljelse. skadlig ITu* konungens anseende. Ännu väsentligare torde doek ha varit, att det ieke kan ha legat i kungamaktens intresse att i denna situation giira Hålamb till ensam syndabock. Detta skulle väsentligen ha minskat testamentsaktens effekt och motverkat det syfte, som den i varje fall genom sin slutgiltiga utformning fått. Det var politiskt sett betydligt förmånligare att hålla hotet om ett eventuellt ansvarsutkrävande enligt denna akt svävande över den mycket obestämt angivna krets av motståndare, som kunde känna sig utsatta. Rålamh ser saken helt och hållet som en privat hämndeaktion med (das Fleming som upphov’sman. Han försäkrar, att om Herman Fleming fått behålla skattmästarämhetet HitiO. skidle del aldrig någonsin ha rcirts i saken. Det privata hämndeintresset kamouflerades nödtorftigt, menar han. genom att aktionen lades upp som en principfråga. Man eggade upp konungen genom alt intala honom, att konungens majestät trätts f<)r nära och att det gällde hans dikle faders anseende. Aktionen var enligt Rålamhs mening hirst och främst riktad mot adeln och rådet. Det var dessa som främst drivit saken i (iiitehorg och till sist fått med sig de (ivriga stånden, vilka till en hiirjan ställt sig avvisande. Man hade räknat med att rådet och adeln skulle taga sig an saken, som ju verkligen gällde dem och ingen privat, samt försöka visa dess rättmätighet. Man skulle då få dem hirklarade brottsliga och med de tre ofrälse ståndens hjälp heriiva dem både gods och privilegier. Om råd och adel. såsom ju verkligen skedde, drogo sig undan och lämnade några enskilda i sticket, kunde intrigiirerna i stället nå ett annat mål. De skidle då få fast den som främst fört adelns talan KitiO, nämligen Rålamh. Denne hade de i motsats till flera andra motståndare icke hirmått krossa med hjälp av Stora kommissionen. 'Faktiken blev att välja ut enstaka uttalanden och hirelägga dessa för konungen utan hänsyn till sammanhang och situation. Ftan att någon berikd fått tillfälle att förklara sig åstadkoms sedan en proposition till ständerna. Man fick dessa med sig. trots att del som skett KiöO och l()ö4 gjorts av regering, råd och slän-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=