60 (horförts från påven till biskopen. En sådan nlveekling låj4 oek i sakens naliir: den helt enkelt luidvändiggjordes av de allt längre avstånden till Romoch de alltmera olikartade yttre förhållandena. OrU'anssynodens statut överensstämmer också med den stiillning, som modern kanonisk rätt intager i frågan.'^® Privata kapell {Ordtorid, »bekvämlighetskyrkor») fick varje troende nppfiira åt sig och där förrätta sin andakt, men iniissa fick hlott kisas där med hiskopens uttryckliga tillstånd, och ändock var iigaren skyldig att vissa stiirre helgdagar (ivervara mässan i sockenkyrkan, vars rätt oeh tionde ej fick minskas.*^'* Det var alltså dessa Vdnoncs nr Dekretets D. I Dr consrcrdtionr, som voro tilkimpliga, då ^ gE 1 uppteeknades. men ^’gL 1 synes återgiva iildre traditioner fran missionstiden med de speeiella fiirhållanden. som då rådde. Ovedersägligen har man vid uppteckningen fiirsiikt få de kanoniska kraven genombirda men icke helt lyckats därmed. Genom att man lät hiindernas riitt att hygga kyrka hliva dr fdrto obegränsad, kunde små kyrkor npj)stå till ett antal och med en täthet, vartill troligen icke något annat svenskt landskap kan nppvisa någon motsvarighet. Särskilt på Falan var antalet sa stort, att nästan varje fidlby hade egen kyrka och bildade socken.•)() SI.I^ \\ sid. samt av Sjögren. De lornsvimska kyrkoltalkarne. sid. 12S, oeli av Nyländer. I)as kirehlielie Henetizialwesen. sid. 127. <'.(inon tt liar h;ir äheropats ined ('.l{. Del ;ir tydligen tienna I'erenmni. snm åsyftas i .VIdre I?i.skn|)skr(inikan. då det fiiriniiles oin Sankt .Sigfrid, att han utiniirkte kyrkoplatser i .ågnestad. Friggeråker oeh (ieriiin. Se Lundahl, Det medeltida \':istergöitlaml. sid. ö.'L ** Ingen kyrka må up])föra.s, ulan att Ordiiuiriiis loci givit sitt skrittliga samtycke, vilket först får ske. sedan han övertygat sig om att ninlviindiga medel till uppfiirande, underhåll oeh kult ej kommer att saknas, ('..j.e. ean. 1U)2 1 2; Retzhaeh. Das Heeht, sid. 2:)1 ff. c. 44. C. X\'l. cpi. 1; ee. 33—35. D. I I)c consecr. .Samma hestiimmelser återfinnas i modern kanonisk riitt. ('-.j.e. eann. llhö oeh 1241). 1. Lundahl. Del medeltida ^'iislergötland. sid. 13, eil. D.S 1 nr 2<S(). Hönom de nu verkligen hade sådan 89 90 dernas ohegriinsade riitt ut oeh hilda ny församling kunde liitt hliva till förfång för den gamle kyrkolierden. vars inkomster ej fingo minskas. Doek kunde biskopen vid intriiffande ledighet dela ett pastoral, vars tillgångar inedgåvo en ujipdelning. e. 2<>, X. 3.5. oeh hade då att tillse, att moderkyrkans tillgångar ej minskades till den grad, alt den hlev otillbörligt lidande, ee. 43 -44, C. X\'L (pi. 1: e. .3, X. 3.4iS. Huru många hek\iimlighelskyrkorna voro, låler sig viil knap|)ast numera avgöra. Såsom (iregorius I.X i ett reskriid av den 7 2 1234. DS I, all hryta sig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=