RB 12

44 frurätlas av kyrkoherden. Han .skulle vara bosatt på kyrkobolet. Han bade ined andra ord residensplikt. Denna bestäininelse måste I ba bäintat ur dekretalrätten. Prästen var skyldig all liirriitla dop ocb 1'iek icke mottaga någon ersättning därlTu'.*^ De kanoniska bestämmelserna ingingo som ett led i kyrkans bekämpande av »vagantj)räst»-systemet: ingen präst fick bava mera :in en kyrka, icke beller fick l)isko[) viga jiräst ulan att denne samtidigt fick ett gäll \sinc titulo\.^^ Residenspliklen inskärjdes också i ett antal dekretalkapilel.'® varvid dock de som tjänstgjorde omkring biskopen [cdnonici] ålnjiilo rätt till underbåll från egen fiirsamling men fingo mat fran biskopsbordet.Varje andlig måste tillhöra antingen ett biskopsstift eller en exempt orden, d.v.s. en orden som icke står under biskopen. Detta är vad den kanoniska lagen kallar inkardination [incardinttfio] Denna kan l()sas endera genom ett fribrev iliftcrw cxcdrdiiuitionis) av vederbiirande biskop eller abbot, eventuellt genom avläggande av ett ordensl(")fte {profrssio religiosci) inom en exempt orden. »Barnet skall primsiyiias utanför ki/rkodörren . i Kylta 1. .SLLi Den böigtidliga döpelseakten fiiregicks av den s.k. primsigningen utanfö)!' kyrkan. Klementen vid denna voro biin. exorcism (med avsvärjande av djävulen), vidare trosbekännelsen, korstecken, bandpåläggning samt meddelande av vishetens salt. vigd olja ocb prästens saliv. Oremonierna ha beskrivits av Hildebrand'^ ocb kunna därbir bär fiirbigäs. Exorcism borde således äga rnm hire dopet.-** Det var då naturligt, att den förrättades utanbir det vigda kyrkorummet. Huru fullständigt exorcismen ingick i svenskt folkPräst som kattas titt lioj) av sjuk men icke kommer, så all den sjuke avlider odöj)l. skall avsiillas, c. 2‘i, 1). IV De eonsecr. c. 2, 1). LXX. ce. 2 oeh ö oeli 7, X. d..) synas alla ha varit giltiga ifrågavarande tid; undantag medgavs, om klerken hade eget arv att leva av, e. 2H, X. ;4.'). ee. 3—4, (> oeh 8—10, X. 3,4. de två sista lillkomna 1202 oeh 1200. e. 7, X. 3,4, .\lexander 111. is C.j.e. can 111 § 1. Hildebrand, .Sveriges Medeltid, I, 100 ff.; 111, 817 ff. ee .ä3 oeli 01—02 och 07 oeh 05, I). De conseer.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=