27 konung Knut knikssoin erkänna, att han tätt sitt konungadöine av Konnngarnes Konung;’’^ slutsatsen är otrånkoinlig; konungenvasallen hade lydnadsplikt, rebus sic stdntibiis, d.v.s. så länge kyrkans makt räekte till att uppriitthälla länsherrestiillningen. Men vasalltorhallandet inedtiirde även kyrkan-länsherrens i)likt att skydda vasallen gentemot hans liender, 1'räinst tronpretendenler. llon hade dilrlT)!' alt övertyga sig om tronkandidatens, evenInelll Ironkrävarens, legitimitet ocdi strävade efter att få det svenska valriket ITtrvandlat till ett arvrike, vilka försök ganska tydligt avspeglas i kiinda påvehrev till svenska konungar oeh hiskopar.'”’'^’ 'IMU gengäld fordrade hon av konungen, att han handlade fromt, rältfiirdigt och med medlidande: hlott då förtjänade han sin titel eljest var han en tyrann, ty rc.r, konung härleddes av Isidorns nr recte (u/endo/'^’ att handla rätt! Redan nu gällde Iveime mäktiga kapitel av Innoeentins 111 av åren 1201 oeh 1202, vilka med rätta helraklas såsom klassiska. De inskiirpte konungens lydnadsplikt.'*' De avsågo visserligen närmast det tysk-romerska riket, men liksom kon kordal el i Worms ansågos de av många biira få en mera vidslnickl lilhimpning. Lydde han, hlev hans sliillning gentemot nndersålarne starkare, ty kyrkan heb/dde konungadömet: hon hävdade, att dess riitt var av Gndi. hon fordrade, att Lex lulid Mdjcst(dis skulle tilliimpas ])å varje kristen konung: ett anslag mot den kristne konungens liv blev ett sdcrile</unn. ett helgerån, slral fhart med IMirlnst av liv och egendom eller livstids holgiiring i ett kloster, ett skydd, som även germankonnngarne av gammalt riiknade med.'*^ .\v den kungsfrid, som kyrkan omgav konungen med, märka vi dock ingenting i Äldre Västgötalagens kyrkohalk. Kyrkan viintade sig skydd och hjälp av koiningeiL’*' gentemot fiender eller fiir all genomfiira sitt program. Därfiir tillerkände hon honom en egen lagstiftningsmakt: det tillkom konungen all stifta lag och regera med vishet, men hans lagar finge ej gå fiire ref/tiiiiii nohis <i rcf/iun retjc /irofiicio dco colldtiim. DS I, nr 71. ST 1. nr ni), (VI. (Ki och 72, dc två .sisla visserligen från 1219 oeh 122.'), men de visa klart saininanhangid oeh niveeklingen. Isidorns, IClyni. I. xxix, .‘k e. (), X. 1,.T1 oeh e. 34, X. 1,6. DS I, nr 107 oeh 13.'). jfr Hååth. sid. 17. e. 19. XXII, qn. .å. Lex Iiilin Majestatis har, åtminstone i vissa fall. godtagits såsom kyrklig lag. e. 9 D. I Dc poenit. samt e. 129. C. 1, (jn. 1. e. 2, XXIII, (|n. 3 efter .\nguslinus.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=