RB 12

18 allt klart: »synen på människan ändras därhän, alt själva livet blev helf'at pä ett annat sätt än förr» genom denna kyrkans verksamhet. Omstridd från gamla tider och till våra dagar har varit frågan, hnrii långt kyrkans rätt sträcker sig gentemot några medborgerliga rättigheter, som godtagits i landets sedvanerätt eller lag. Kan hon förbjuda någon att tillhiira elt visst parti? Kan hon ålägga honom att sttidja ett annat?^^ Påvliga hrev under de sverkerskerikska striderna tyda på att den heliga Stolen menade sig ha denna rätt.^- Den kyrkliga jiirisdiktionen omfattar således per sc allt det. men också ciuldst allt det. som erfordras för uppnående av människans »evighetsmål» och blott i den utsträckning, som erfordras härför. Rent timliga ting knnna dock genom med dem förenade omständigheter le.r (idiiiiu'tis, per accidens) dragas in under kyrklig jurisdiktion.^'* 'restamenten och donationer för välgörande ändamål idd f>ids cdiisds) knnna tjäna som exempel, kdjest har kyrkan ingen rätt att lämna fiireskrifter. som gälla enhart limliga mål.’^ Av denna mening synes även Thomas ha varit.men den faktiska maktbalansen mellan stat och kyrka har naturligtvis alltid varit av stor betydelse. Oomstridd har däremot alltid kyrkans rätt varit alt avfordra de troende midiga medel för sin verksamhet.*® Staten fick under inga omständigheter ignorera kyrkan, hennes nppgift eller hennes lära: även mänsklig myndighet var underH. Ljungberg. Då krislendomcn infördes, sid. 12. “ Epitome nr 14. *- .Se .ST I, nr 33. uppfordran till bl. a. Sveriges konung att ingripa enu)t konung Sverre, den 6 10 1198. samt nr 59 den 13,11 1208 till tre bisko|)ar att söka förmå konung Erik Knutsson att uppnå en överenskommelse med konung Sverker d. y. oeb överlämna riket till denne, som det egentligen tillhörde, samt att, om niidvändigt vore, genom kyrklig censur tvinga honom därtill oeb tlå framför allt sörja för att den fördrivne ärkebiskopen av Uppsala fick satisfaktion. I båda skrivelserna använder påven formeln per (ipostolicd .'icri[)t<t mandamus, vilken innebär något vida mera än en uppmaning, nämligen en befallning, ett bud [mandatam] av »Kristi ståthållare», som måste åtlydas. ** Epitome, nr 8. Epitome, nr 12. L. Johannesson, Medeltida tankelinjer, sid. 231. Epitome, nr 11.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=