RB 12

XIV Ilan bidrog till den spanska kyrkans nyorganisalion eller västgoternas övergiing från ariansk till katolsk tro. Han var oekså en av de främsta förinedlarne av antikens vetenskap till medeltiden. I-^tymologi blev hans skarpaste vapen. Grundlärd men osjälvständig excerperade han äldre författares arbetep; hans etymologiska böcker hlevo för många århundraden framåt en av luiviidkällorna till medeltidens visdom. De kunna än i dag läsas med luije av den som är kritiskt inställd. Ur modern synpunkt sett hålla hans tolkningar icke måttet, men vi hehiiva dem för att förstå, hnrn medeltidens människor tänkte och reagerade: Vi härleda icke ordet rex (konung) nr hcne rcgciido (styra väl), men medeltidens lärde gjorde det. alldenstund auktorilelen. Isidorus. givit just denna förklaring. Khurn senare än VgL I har »Teologen». Thomas ah Aquino här behandlats ofta och utförligt, emedan han fiu' sin tid sällsynt noga redovisade de tidigare källor, som han iiste ur. och sällsynt översiktligt disponerade sitt stoff. Att hans verksamhet inföll inemot ett halvt århundrade efter den antagna tiden för lagman Eskils redigering av ^’gL I. betyder därför ingenting i detta sammanhang. Samtliga dessa lärda teologer ha av den katolska kyrkan tillerkänts helgonnamn, vilket väl också får tagas som en viss garanti fcir deras renlärighet. I ett antal fall har utvecklingsgången klarlagts och tolkningens riktighet kunnat bekräftas därigenom, alt nndersiikningen belysts med våra dagars kanoniska rätt och modern katolsk teologi fiire Vaticaniim II. Till sin innebörd omstridda formideringar (t.ex. att döpa i vatten, om vatten finns) ha lösts eller it.ex. att bedja sig Gud nådig) analyserats och ställts i sådan belysning, alt deras godtagande av kristna prelater blivit möjlig alt förstå. Några it.ex. huvndtionde) ha insatts i sitt sammanhang såsom rent kanonisk partikularrätt. En del andra fall slutligen (t.ex. dopet såsom villkor för arv. ersättning för ämbetsförrättning) ha förts fram till en klarare frågeställning. Även därmed torde mycket vara vunnet. Av den rika litteratur, som genomgåtts. ha i lilteratnrförteckningen endast de källor och arbeten upptagits, som av olika anledningar måst citeras. Källanvisningarne i noterna ha förkortats till vad som är nödvändigt för att återfinna dem. I ett särskilt index har under arbetets gång sammanförts ett stort antal bland kanonister och skolastiker nyttjade termer, som ej alls eller blott

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=