109 atl lekmännen icke under IVirevändning av alt iakttaga kanoniska regler [sub prcvtextn cdnonicw j)iet(iiis) ändrade lovvärda bruk ( buKldbiles consnctudincs) Man må också erinra sig, att betalning icke fick sällas som villkor för gravöppning och att gravplatsen icke bytte ägare: kyrkan var allljäml ägare till kyrkogården.-'^ Med simoni förstod den kanoniska rätten den gamla oseden alt sälja andliga ämbeten och att blott emot betalning meddela sakramenten, främst alt förrätta ordination, giva avbisning, samt dessutom alt jordfästa.Har gåvan givits nian att avtal träffats {non ex pacto), föreligger icke simoni, i varje fall icke vid ordination eller konsekralion, således knappast heller eljest. Av betydelse för bedömningen var gåvans storlek, personernas ekonomiska ställning, omgåvan gavs från fattig till rik })erson -"‘’ o.d. VgL:s text gav uttryckligen prästen rätt att uppbära avgift, men man kan ej därur utläsa, all denna avgift skulle vara villkoret, utan vars ui)pfyllande ingen jordfästning kunde äga rum. Vad som hände, om betalning ej slod att få, säger VgL ingenting om. Kanonisk riill tillerkände över huvud laget icke prästen någon riilt att fordra betalning för jordfästning. iOm miin vill (jiixi prästen en (jäva, det är tvä sk(ij)[)or eller en örtinj i penninjar . (IvyHa 19. SLL) KyBa flock 19 handlade om »gåva» till prästen och fastställde dennas storlek till endera två skäppor eller en (irlug. Om man c. 4-_>. X. n,3. e. i;i, X. 'riiomas. Summa, 11-11, 100, 1 atl 1. Den klassiska definitionen på simoni ålerlinnes hos (iregorins av Xazians, ee. 11—12, C. I, qu. 1; exempel i stort antal återfinnas i Dekretet, t.ex. § 1 e. 2, C. I, qu. 7 samt e. 118, X. .■),8 (1198 I21.')|. .Mexander 111 e. 18, X. eiini in aceipiendis vcl dandis miineribiis tria sant niaxinie attendenda: persoiuv sciliect dantis et accipientis (jiialitas, </iiantitas mnneris, et donationis teinpiis: (jiuditas personarnm, ut a (juo. et eiii, videlieet. an a iiaiipere diviti vel e converso . . . Slav och påse 1 Kyllä 15) voro siikerlij’en inte mycket viirda, ocli övriga avgifter voro viil överkomliga. 1. Nyländer, Das kirehliche Benefizialwesen, sid. 314, har ol>scrverat problemet och framliåller, enligt mitt förmenande fullt rikligt, att prästen ej fick göra sin iimbetsfiirriiltning »;>o/i der Einrichtung der Stohjehulirren nhhängig^. Mera utförligt tios Genicol, Institutioncs, 1 nr 283 ff., som l)land andra iiven ål)eropar Tliomas. 27« 27K
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=