100 »()c7) cn öre för </ravplats för alla fria män, som taga nattvard, och en örtiig för nattvaka. Icke mera om han ock vakar flera — icke heller skall han vaka flera, om icke prästen vill eller bonden vill — och även om liket ligger inne tre nätter. Vill lutn låta det ligga inne längre, give han en örtiig för varje natt». (KyHa 15. SLL) Uppenbarligen har stadgandet oin ersättning för sista sinörjelsen sin giltighet även för nattvaka och gravsättning, säsoin utgivarne av SLL förmoda.-^*’ Det måste i så fall betonas, att även betalning för jordfästning och gravplats inbegripes i de i Dekretalrätten uppräknade föidniden emot simoni.-^” I kanonisk rätt gällde såsom princip, atl man skulle begravas där man betalt sin tionde, att hustru och syster hade rätt till plats i mannens, barnen i föräldrarnes grav.-^^ Formuleringen »alla fria män, som taga nattvard» måste ses i belysning av kanonisk rätt: kyrkan fordrade, att alla skulle taga nattvarden minst en gång om året, vid påsken, helst skärtorsdagen, efter bikt för egen församlingspräst. De som ej gjorde det ansågos ej längre tillhöra kyrkan. Innocentius III inskärpte åter detta kyrkobild 1215 och stadgade, att den som tredskade skulle bannlysas med förbud alt besöka kyrkan [ab ingre,s,sii Hcciesuv) och vägras kyrklig begravning.-^- Kyrkobudet skulle offentligen uppläsas i kyrkorna. VgL I KyBa nämner ingenting om själamässa efter den döde. Med nattvaka måste man väl ha förstått de dödas tidegärd [officiiim defiiuctoniin). en del av breviariet, som omfattade vesper samt matutin med en eller tre noeturner. Detta officium befriade icke prästen frän att läsa dagens ordinarie tidegärd. -39 SLL V, sid. 19 not 51. cc. 8—9, X. 5,3. cc. 2—3 ocli 6, C. XIII, (JU. 2; varken för jordfiistninj’ eller för gravjilals fick Leialniiig fordras, cc. 12—15, C. XIII, qu. 2. Däremot fingo sliiktingar och vänner lämna en frivillig gåva till själalösen [redemptionem animi), c. 14 ibm in fine. cc. 17 och 19, D. II De consccr. c. 12, X. 5,38. Kyrkobudet gäller ined vissa modifikationer alltjämt, C.j.c. can. 859. Bruket vid likvakor viixlade i olika länder. Dekretet varnar klerkerna för att deltaga i dryckeslag vid åminnelsefesler. c. 7, D. XLIV; c. 24, C. XIII, qu. 2. 240 241 243
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=