98 uppfattning, »ly inan skall ej blott tänka på mänsklig skriiplighet utan även på att Guds tjänst må bliva tillgodosedd»,-'*■• och »ingenting må sättas före Guds tjänst».-'^'’ Ännu en detalj måste här upiimärksammas. Såsom framgår av texten, nyttjas i KyBa 14 tod olikd termer; i § 2 säges; »om han läser tysta mässan», >Hcn han Inyuciuki’ ma\ssii siyhir» (SGL 1); i § 8 sägs »om han ej sjunger tysta mässan». »u’/j luui siiduj(rr (viyli j)i<jhumdd nucssii» (SGL 1). I regel brukar man räkna canon från och med bönen Tc igitiir. som följer omedelbart efter prefationens trefaldiga Sanctns-^-^' och sedan fortsätter med konsekrationen av nattvardselementen, brikiet oeh vinet. Mässan avslutas med prästens och eventuellt menighetens nattvardsgång. Uttrycket »läser tysta mässan» svarar mot denna tolkning. Uttrycket ».sjunger tysta mässan» äter fiirutsätter, att man räknat redan från och med prefationeu. som i vanliga fall sjunges eller läses med klar och tydlig röst. Del är icke uteslutet, att denua räkning från prefationen kan vila på anglosaxiska traditioner.^’^'’'* Konsekrationen betecknar icke. såsom Beckman synes mena. inledningen till canon utan dennas höjdpunkt. Den katolska kyrkans hela gudstjänst- och fromhetsliv samlas just omkring mässan och altarsakramentet. varvid man dock må märka, att de täta, ja dagliga kommunioner, som nu äro vanliga, äro av senare datum, och att eu till tre årliga kommunioner torde ha varit regel för lekmän under hela medeltiden.-'^' 2;56 -i. Äro (Ic oense, bonde och präsf, sde/er bonden honom vnrti iitnn förfrdl. dd sk(dl hnn ixirjn sig ddrcinot med se.v jirdster, att hnn fick Inga förf(dk . iKylia 14. .SLIÖ Då tvist uppstått mellan bonde och präst, huruvida den senare haft laga fcirfall eller icke, kom prästen i samma processuella ställning som enligt KyBa 8 § 2 den honde, som nekat till beskyll234 Ovan anförda c. 16, C. VII, qu. 1. opcri Dei prcrponatiir, Benedict i Regula. caj). 46, sid. 106. 233;, Bolie gör dock giillande, att mässans ordinariiim, d.v.s. canon, slriicker sig från prefationen till och med »Pa.r Domini sit semper vobiseum , Botte—Molirmann. L'ordinaire de la Messe, s. 15. X. Beckman. Små bidrag, sid. 230. R. Stenberg. Medeltida giidstjiinstliv, sid. 161 samt c. 12, X. 5.38. 235
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=